- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugonde årgången. 1930 /
490

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Pelle Molin och Norrlandsskildringen. Av Henry Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490 HENRY OLSSON

har Molin dock haft i Strindberg och Engström, vilken senare
på i viss mån samma sätt förenat Strindberg och Mark Twain.

Den nya hårdhänta realismen i Molins novellistik har
naturligtvis icke endast berott på litterära intryck. Som Attorps
påpekar, hade han vid denna tid i fyra år vistats i Näsåker, han
hade lärt känna sockenborna både utan och innan, i vardagslag
och arbetskläder, levat inpå dem och kivats med dem. Det
satiriska lynnet tycks ej ha dröjt att infinna sig. I ett icke använt
brev till Alfred Bergström talar han redan 22 dec. 1892 om att
starta en tidning »Byrackan, organ för split, oenighet och
sam-hällsupplösning i Näsåker», och i ett brev till samme adressat
troligen 1891 nämner han redan då en humoresk, som han
skrivit. Det är med dessa nya och friska intryck i minnet han
format Ådalsberättelsen Tack skall du ha. Fullt logiskt och
naturligt har han här lämnat bakom sig den Björnsonska
folklivsskildringen för att i stället ansluta till den Strindbergska i Hemsöborna,
vilken tillkommit i direkt opposition mot det konventionella
sättet att framställa bönder. Som Strindberg själv framhållit,
är hans skildring frigjord från den programmatiska naturalismen;
den liknar däruti Geijerstams Fattigt folk — de båda diktarna
hade f. ö. samtidigt och i samma miljö gjort sina studier — och
den kan också sägas ligga på samma linje som 80-talets
landsmålsintresse och folkloris tik, som således på ett nytt sätt bryter
igenom hos Molin. Attorps har särskilt betonat denna släktskap
med Hemsöborna. Om jag icke misstar mig, bör emellertid det
omedelbara uppslaget sökas på ett närliggande håll, i Geijerstams
berättelse 1891 Hur Lars Anders och Jan Anders bygde
gärdsgård, tre år senare omskriven till ett folklustspel. I båda fallen
är det lantliga komedier om misstro, grälsjuka och bondslughet;
käringarnas trätlystnad, som givit impulsen till den stora fejden
mellan grannarna, når hos bägge upp till samma höjd, gubbarnas
heroiska försök att ordna saken slå ideligen slint, och i båda
styckena finnes slutligen en avgörande scen, där endast de tätt
återkommande brännvinssuparna förmå lugna sinnenas hotande
eruptioner. Molins styrka låg icke i uppfinningen, något som med all
skärpa betonas av Attorps; i fråga om skildringens intensitet,
denna gång dess vis comica, har han emellertid utan) fråga
överträffat sin långivare.

Med hänsyn till den betydande fonden av verklighetsupplevelse
i dessa humoristiska noveller, är det endast naturligt, om de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 26 20:00:25 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1930/0494.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free