Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - En märklig världshistoria. Av Bror Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 495
eller hans framställning av de första kristna, en uppgift som onekligen
hör till de svåraste i en historia av denna läggning. Här är icke ett
ord för mycket och dock är det väsentligaste sagt, det bästa erkännande
man kan ge lösningen av e-n sådan uppgift. Det är också
anmärkningsvärt, hur väl Grimbergs språkliga register räcker till även för andra
uppgifter än de rent historiska. Enligt verkets undertitel behandlar han
folkens liv och kultur, och ett avsevärt utrymme har därför ägnats åt
litteratur och konst. Utan estetiskt effektsökeri, klart och enkelt, ger
han genom träffande karakteristiker och genom ett lyckligt träffat val
av goda partier ur översättningar en bild av grekernas och romarnas
litterära och konstnärliga skapande. Grimberg har en känslig slagruta
för var den friska ådern går i den antika litteraturen, som är så rik
på föroreningar och smuts i både estetisk och moralisk mening. Frestas
man någon gång att retuschera, nedlägger man vid närmiare eftertanke
gärna penseln: hans livfulla tavlor av antikens litterära värld skulle
därigenom förvandlas till andliga stilleben.
Men Grimberg behärskar också som ingen annan sitt material och
han skyr ingen möda att för sina syften bearbeta det. Endast en blick
på litteraturförteckningarna visar, att ingenting av värde undgått honom.
Aldrig får man intryck iav att ha att göra med fragment från andra,
utan det hela verkar personligen smält och väl sammangjutet till en
enhet. Det är säkerligen detta, vilket icke minst tilltalat den tyska
publiken, ,somi alltför ofta fått nöja sig med vad den betecknande kallar
aufgewärmter Kohl. Ingredienserna är naturligtvis hämtade från andra,
men kompositionen och tillagningen är i verkligaste .mening Grimbergs
egen.
Grimberg äger till sist en egenskap, utan vilken språklig talang och
beläsenhet icke skulle förmått skapa ett så värdefullt verk som hans
världshistoria: ett sunt och nyktert omdöme. Han vågar också utan
ängslan och tvehågsenhet stå för det sunda förståndets utslag, och
tröttande och eljest vanliga »å ena sidan — men å andra» äro lätt räknade
hos honom. Det är kanske icke överflödigt att påpeka, att ett sådant
sunt och manligt omdöme behöves icke minst i fråga om den antika
historien, där teorierna och hugskotten äro oräkneliga — så pass
fragmentariska som de antika källorna äro kunna de ju skenbart ge en
livlig fantasi stöd för nästan vad som helst. Att Grimberg behåller
huvudet kallt inför aldrig så bestickande hypoteser, visar t. ex. hans
teckning av Augustinus: även Ferrero, som gärna ställer alla vedertagna
begrepp på huvudet och som beträffande Augustus gör gällande, att
denne ej blott formellt utan även reellt återupprättat republiken, vädjar
förgäves till hans erkännande. Med rätta påpekar här Grimberg i
an-islutning till den norske historikern Weisse, att de republikanska
formerna, som imperiet övertagit, äro att likna vid »kejsarens nya kläder».
I de första banden offrade kanske Grimberg någon gång alltför starkt
åt nyhumanismen och målade i väl ljusa färger den antika världen;
i de senare står han på den modernt realistiska antikuppfattningens
grund, som lagts av Jakob Burckhardt och andra. Hur utmärkt han
lyckas komma till rätta även med episoder, där källorna äro särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>