Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Från Karl X Gustafs generation. Av Gustaf Jacobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 497
biografis föremål säger han lakoniskt, att »han var ett barn av sin tid
och att tidevarvet fostrade helgjutna män». Denna knapphändighet i
karaktärsteckningen bottnar nog i den sunda uppfattningen, att en
människas personlighet bäst framträder i hennes gärningar. Det
allmängiltiga intresse, som personhistorien erbjuder, ligger kanske främst däri,
att den låter en tids händelser och kulturförhållanden avspegla sig i ett
konkret människoöde. Ludvig Lewenhaupts fader hade hört till de
svenska adelsmän, som med mångårig landsflykt fingo plikta för sitt
deltagande i 1590-talets strider; själv föddes han 1622 och var alltså
årsbarn med Karl X Gustav, och han inskrevs i Uppsala universitets
matrikel omedelbart efter Magnus Gabriel de la Gardie. Han begynte
den sedvanliga utländska »edukationsresan» först vid den ålder, då han
— enligt regeringens kloka förmaning — »nått ett sådant moget
förstånd och dijudikation, (som behöves sig själv att gouvernera och för de
odygder sig taga till vara, som hos utländiska nationer i många stycken
finnas». Utlandsresan finansierades genom Louis de Geers förmedling.
Vid Leydens universitet, samtidens mest berömda visdomskälla, åtnjöt
han undervisning i »alla nyttiga och väl anständige vetenskaper, dem
en adelsman bör veta, som efter sin devoir sig mer än andra bör
beflita om dygd och förstånd att som bonus civis sin konung och
fädernesland med desto bättre capacitet att tjäna». I det hela blevo, framhåller
förf., de unga svenska ädlingarna på den tiden betydligt mer
allmän-bildade än flertalet av sina likar i »de stora kulturländerna»; särskilt var
språkkunskapen som bekant mycket omfattande, men även i historia
och politik förvärvade de grundliga insikter.
Ludvig Lewenhaupts bana blev emellertid i främsta rummet krigarens.
Han gjorde sina lärospån och sin första karriär under trettioåriga krigets
senare skede, och han blev 1648 överste för Östgöta regemente till häst,
vid vilket han under sitt återstående liv var fästad. Under fredsåren
efter 1648 upplevde han sådana ryktbara händelser som fredsbanketten
i Nurnberg 1650, drottning Kristinas kröning samma år, Karl Gustavs
bröllop 1654 och reduktionsriksdagen 1655. Vid sistnämnda tillfälle
insattes han i det utskott, som av ridderskapet och adeln valdes för att
med konungen och rådet överlägga om reduktionen, och under
debatterna på riddarhuset förde han, ehuru med stor moderation, de
aristokratiska intressenas talan, t. ex. i det ofta citerade yttrandet, att man
vid reduktionens genomförande »borde hava någon régard uppå de
stora actioner, som nu i Tyskland vore begångne» — härmed åsyftades
tydligen den ifrågasatta indragningen av Lennart Torstenssons grevskap,
emedan det låg på »omistande ort». Polska kriget betecknade
höjdpunkten av Ludvig Lewenhaupts krigarbana. Han förhöll sig,.har det
sagts, under detta krig »så tappert och heroiskt, att hans lov skall för
alla tider vara i orubbligt minne»; särskilt förtjäna att nämnas slaget
mot masurerna vid Bug, undsättningen av staden och slottet Lovicz
samt drabbningen vid Golombo. Då Wittenberg tvangs att kapitulera i
Warschau den 21 juni 1656, var Lewenhaupt en av dem som föllo i
polackernas händer, och han fördes som fånge till slottet Zamosc; trots
ivriga försök att få honom utväxlad, som gjordes från inflytelserikt håll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
