Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Lord Carnock och ententepolitiken. Av Yngve Lorents
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 503
göra. Nicolson utgick också från en mycket diskutabel förutsättning,
nämligen att Tyskland var direkt inriktat på en våldspolitik. Men
å andra sidan kan det knappast bestridas, att Nicolsons politik var
konsekventare och rätlinjigare än Greys. Den hade samma fredliga
syfte. Den åsyftade att skapa en maktkonstellation, som kunde hålla
den för krigiska syften misstänkta trippelalliansen stången. Den hade
till förutsättning en stark respekt för Tysklands både militära och
diplomatiska resurser och närdes av en oupphörligt uppdykande rädsla för
att Tyskland skulle vara i stånd att locka de båda kontinentala
entente-makterna över till sig. Och den hade synbarligen blicken öppen för
svagheterna i den engelska positionen. Nicolson fann Grey i stor
utsträckning inge det engelska folket en falsk känsla av trygghet. Med
diplomatens friare syn på tingen såg han klart riskerna av denna
parlamentariska strutspolitik. Hans öppna och rättframma natur passade
icke för den smyghandel, som därav blev följden. Ententepolitiken var
en halvmesyr. Den var farlig, därför att den uppmuntrade Paris och
Petersburg men icke var stark nog att skrämma Berlin. Den ingav i
utlandet ej tillräckligt motiverade förhoppningar eller farhågor, men
den vilseledde tillika den brittiska opinionen, som utan tvivel 1914 var
otillräckligt underrättad om det egna läget. I så måtto hade Nicolson
haft en mera realistisk syn på problemen än Grey. Samma fördomsfria
skärpa i omdömet visade han även efter krigsutbrottet. Hau greps ej
av krigspsykosens vanföreställningar, han varnade för överdrivna
segrar-låter och pläderade för moderation och rättvisa vid fredsuppgörelsen.
Med stor motvilja läste han paragrafen i Versaillesfreden om Tysklands
ensamskuld till kriget. Och ändå fick han länge i vida kretsar gälla
för att vara ien av de mest tyskfientliga krigshetsarna, »that arch-devil
Nicolson».
Yngve Lorents.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
