Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1930 - Kronprins Rudolf av Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 DAGENS FRÅGOR
Kronprins Rudolf av Österrike.
»I Wien, den stora staden, i Österrikes land,
där bodde kronprins Rudolf, så var hans ädla namn.
Han hade en prinsessa med krona utav guld,
men hon var icke längre sin make god och huld.
Ur slottets höga salar gick kronprins Rudolf då
att kärlek för sig söka; Maria fann han så.
Hon var en adlig fröken, fast ej av kunglig börd,
och snart hans bön om ömhet av henne blivit hörd».
Med dessa naiva verser börjar en som skillingtryck på sin tid i Sverige
vida spridd visa om kronprins Rudolf av Österrike och baronessan
Mary Vtetsera, diktad av någon onämnd folklig poet under intrycket av
den världsbekanta tragedien på jaktslottet Mayerling den 30 januari
1889. Den är avsedd att sjungas på samma melodi som Vilhelm von
Brauns välbekanta, i otaliga tryck och avskrifter spridda dikt om
ryttmästar Silfverlood, »I låga ryttartorpet vid höga Hunneberg». Pl eit
säkert har dess sentimentala och medlidsamma skildring av deri
romantiske fursten, som för sin ömma kärleks skull offrade -sin höga ställning
och sitt liv, lockat tårar i många svenska öigon, framför allt kanske
genom den rörande slutstrofen:
»Man lät dem icke läggas i en och samma grav.
Nej, grymheten dem skilde, fast livet slocknat av.
Men nu de äro samman i himlen, hoppas vi,
den ädle kronprins Rudolf och hans älskande Marie».
Ungefär på samma sätt såg man många år igenom på Mayerlingdramat
både inom och utom Österrikes gränser. Om de fäkta, som lågo bakom
kronprins Rudolfs öde, hade man ingen annan kännedom än den som
förmedlades av osäkra, viskande rykten från mer eller mindre initierade
medlemmar av hovkretsarna. Alla autentiska handlingar rörande
tilldragelserna på Mayerling förseglades eller tillintetgjordes på kejserlig
befallning, och de vid tillfället närvarande personerna tvungos att
avlägga de mest bindande tysthetseder. Den i kronprinsens intima
förhållanden mest invigde, droskkusken Bratfisch, som länge spelat rollen
av Leporello i sin furstlige herres Don-Juans-äventyr, förmåddes trots
energiska protester med tjänliga medel att emigrera till Amerika.
Plågad av hemlängtan återvände han efter ett par år utan tillstånd till
Wien, men redan kort tid efter det han dykt upp på österrikisk mark
avled han, blott 45-årig, under aldrig fullt utredda omständigheter. De
arbeten, -som publicerades rörande själva tragedien, förbjödos
regelbundet i Österrike utan närmare motivering och slukades följaktligen
m\efdt desto större intresse på andra håll, där den i stora bokstäver
prunkande reklamannonsen »In Österreich verboten!» utgjorde en
särskild lockelse för den sensationslystna publiken.
Närmare problemets kärna kom man först i och med den
memoarvolym, som år 1913 publicerades av grevinnan Marie Larisch, kronprins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
