Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1930 - Kronprins Rudolf av Österrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 509
Rudolfs kusin på sidolinjen. Ehuru i mycket partisk och tydligen
inspirerad av personliga antipatier gav dock denna skildring ett viktigt
nytt uppslag, nämligen att kronprinsen under tiden närmast fore
självmordet brustit så fullständigt i psykisk jämvikt, att han inlåtit sig i
äventyrliga politiska intriger av högförrädisk natur, vilka om de
upptäckts kiunnat betyda hela det habsburgska väldets sprängning. Än
klarare blick på kronprinsens själstillstånd särskilt under 1880-talets
senare år fick man genom den samling av brev från honom till den judiske
journalisten Moritz Szeps, som adressatens son Julius S. år 1922 framlade
för offentligheten. Utgivaren skizzerade här i sitt företal den uppfattning
av kronprinsens karaktär och strävanden, som hans fader förmedlat till
honom. Enligt Moritz Szeps’ uppfattning var Rudolfs öde ett
upprepande av den många gånger bevittnade historiska konflikt, som
blivit kallad »die Kronprinzentragödie»: mot en förbenad, av skuggrädsla
och frihetsfientlighet klavbunden monark står en tronföljare, full av
nya idéer och friska initiativ, vilken dock genom de dynastiska
hänsynens makt hindras från att göra någon verklig insats i den praktiska
politiken och som därigenom drives till förtvivlan. Rudolf tecknades
av Szeps .s-om den stora liberala förhoppningen, vars mellankomst
ensamt kunnat rädda Österrike från tillintetgörelse men som i
medvetandet om att denna hans drömda insats i politiken aldrig skulle bliva
verklighet satte revolvern till sin tinning. Hans självmord var en
patriotisk och heroisk handling, ett sista försök att visa vederbörande
vid habsburgväldets ledning vart deras blindhet ledde riket. Det erotiska
inslaget i kronprinsens levnadsväv, varvid den ovan citerade
troskyldige svenske poeten lagt huvudvikten, trädde i denna framställning så
starkt i bakgrunden, att dess betydelse praktiskt taget blev ingen.
Julius Szeps skrev under oförtydbart intryck av de stämningar, som
nederlaget i världskriget framkallat i Österrike. Samma åskådning
behärskar också det viktigaste bidrag till belysning av kronprinsens öde
som hittills framkommit, nämligen Oskar von Mitis’ Das Leben des
Kronprinzen Rudolf (Leipzig 1928). Mitis ser fatalistiskt på
historieför-loppet och anser, att Österrike under alla omständigheter var dömt att
gå under; det var enligt hans mening insikten om detta, som drev
kronprins Rudolf i döden. Följaktligen tecknar han kronprinsen som
en Hamletgestalt, en drömmande grubblare, vilken dag och natt
pinades av medvetandet om att vara belastad med en uppgift, som över
huvud taget icke kunde lösas. Liksom Hamlet kände han, att tiden icke
kunde vridas rätt igen, varken av hans hand eller av någon annans,
och därför valde han att lämna scenen fore slutkatastrofen, vilkens
inbrytande han ej förmådde hejda, knappast ens uppehålla.
Direkt påverkad av sistnämnda åskådning är den bild av kronprins
Rudolf, som Fredrik Böök tecknat i ett essayistiskt referat av von Mitis’
arbete, publicerat i hans nyligen utkomna volym Furstar och
rebeller (Sthlm, Norstedt, 1930. Pris kr. 6: 75). Tonvikten är emellertid hos
den svenske författaren i än högre grad lagd på det tragiska : Rudolfs
personlighet och livsöde. Böök jämför den österrikiske tronföljaren
med den preussiska heroismens noblaste gestalt, Heinrich von Kleist,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
