Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1930 - Kronprins Rudolf av Österrike - Tysklands inrikespolitiska strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 511
fullkomligt den karaktäristik av paralytikern som Gadelius givit:
»Substratet för det högre själslivet, för de etiska känslorna, omdömet och
reflexionsförmågan nedrives av de pågående degenerationsprocesserna».
Det är denna fortskridande intellektuella och moraliska upplösning som
sätter sin prägel på hans sista tid. Där har man utan tvivel också att
söka bakgrunden till hans förvirrade intriger med Johan av Toscana
och den ungerska oppositionen, om vars detaljer man visserligen intet
bestämt vet — en aktdoissier i saken, som en tid fanns i
utrikesministeriets arkiv i Wien, är sedan år 1899 spårlöst försvunnen — men som
dock tydligen hade rent landstförrädisk karaktär. Att i hans
pessimistiska uttalanden om Österrikes framtid söka inlägga något profetiskt
skarpsinne är förfelat redan av den anledningen att de politiska
konjunkturerna på hans tid icke alls gåvo underlag för dylika betraktelser.
Svårigheter funnos för det habsburgska väldet liksom för alla andra
statsbildningar, men historien kan omöjligt godtaga det deterministiska
betraktelsesätt, enligt vilket Österrike redan genom sin statliga
sammansättning var obevekligt dömt till undergång. Rudolf-Hamlet är liksom
tidigare Rudolf-Romeo en konstruktion, som ännu en gång visar oss
hur svårt det är att hålla den romantiska fantasien i tygeln, då det
är fråga om den habsburgske kronprinsens tragiska livsöde.
Tyskland avnjuter för närvarande inrikespolitiskt
en vilopaus efter de bullrande uppträden, som
kännetecknade de korta sessionerna i tyska riksdagen och
Preussens lantdag. Den nya riksdagen höll fem plenisammanträden, vilka
fingo sin ytterligt stormiga karaktär genom nationalsocialisternas
debut som det näst största partiet. Allt deras buller förmådde
emellertid ej hindra, att kabinettet Briining tog hem spelet i denna
första sits. Förslagen till misstroendevotum från ytterlighetspartierna
avslogos med oväntat stor majoritet, 318 röster mot 236, och
rikspresidentens finansiella nödförordningar hänvisades till detaljprövning
i utskott, där koalitionsregeringen nu har att på traditionellt sätt söka
kompromissa sig fram, närmast genom förhandlingar med
socialdemokraterna. Den provisoriska alliansen mellan dem och
regeringen inleddes med centrumpartiets och de flesta andra regeringsvänliga
gruppers stöd åt den socialdemokratiske riksdagspresidenten Löbes
återval. Hugenbergarnas och Hitlerianernas manöver att som
motkandidat mot honom spela ut tyska folkpartiets ledare, d:r Scholz,
förmådde ej spränga regeringskoalitionen, och sedan detta val visat,
var majoriteten låg, avfärdades löpande ärenden i rask takt, varpå
riksdagen fick ferier till den 3 december. Briinings kloka taktik att
målmedvetet hålla finansplanen i förgrunden och ej förnöta tiden
med fruktlösa förhandlingar om tillkomsten av ett eget
regeringsblock visade sig vara den för ögonblickets krav riktiga, men innebar
givetvis endast ett uppskov med avgörande av huvudfrågan om
skapandet av normala parlamentariska arbetsförhållanden eller, som
frågeställningen i Tyskland liksom i flera andra länder för närvarande
lyder, om diktatur eller demokrati. Den frågan kommer emeller-
Tysklands
inrikespolitiska strider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
