Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 1 nov. 1930 - Tysklands inrikespolitiska strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 DAGENS FRÅGOR
tid tillbaka i december, och det är denna motsats som åt de tyska
inrikespolitiska striderna förlänar ett betydande internationellt
intresse. I längden kan svårligen en parlamentarisk församling av den
nuvarande tyska riksdagens sammansättning bedriva ordnat sakligt
vardagsarbete. Sådant har tidigare försvårats av kommunisterna, och
nu riskerar man att nödgas operera med två manstarka partier, vilka
— om än från olika utgångspunkter och med vitt skilda syften —
sträva att sabotera riksdagsarbetet och genom för galleriet beräknade
larmscener hålla den upphetsande agitationen bland massorna i gång.
Nationalsocialisterna ha redan visat sig ojämförligt besvärligare än
förut kommunisterna i fråga om dylikt »negativt parlamentsarbete»,
detta kanske ej minst därför, att »Nazi» kunna glädja sig åt en viss,
genom deras obestridligt nationella allmänna läggning framkallad
sympati hos riksdagens högergrupper.
Hitler och hans i riksdagen verksamma underbefälhavare —
Strås-ser, Goebbels och Frick — inse till fullo, att de ha att söka sin
farligaste motståndare i Preussens regering och lantdagsmajoritet.
Lantdagsupplösning och n}^a val i Preussen äro därför deras käraste
önskemål, och de framställde också nyligen förslag därom i preussiska
lantdagen. Där äro de emellertid rätt fåtaligt företrädda, och deras
anstormning tillbakavisades också i en serie omröstningar. Förslaget
om lantdagsupplösning, vilket de förmått Ekonomiska partiet att
framlägga, avslogs med 240 röster mot 189, och med än större majoritet
(227 röster mot 132) förkastades deras eget förslag om upphävande
av förbudet mot offentligt bärande av partiuniformen (de bruna
skjortorna). Förbudet gällde även de kommunistiska »röda
stormtruppernas» partiuniform och motiveras med båda dessa ytterlighetsgruppers
egenskap av att vara »omstörtningspartier». I riksdagen riktade
nationalsocialisterna sina våldsammaste personliga anfall ej mot rikskanslern
Bruning utan mot hans kolleger Gröner, Curtius och Wirth. Deras
hat vände sig dock med långt större intensitet mot socialdemokraten
Otto Braun, Preussens myndige ministerpresident, vilken de för övrigt
beskylla för diktatorsplaner. Med ett visst fog anmärkte också det
nationalsocialistiska partiorganet, att regeringssegern vid
omröstningarna i riksdagen snarare var en seger för Braun än för Bruning.
Den förre som vet vilka faror den stundande vintern kan medföra,
har i dagarna stärkt sin ställning genom att par uppmärksammade
personombyten på särskilt utsatta poster. Sålunda har inrikesministern,
socialdemokraten professor Waentig ersatts med den kallblodigt
beslut-samme Severing, vilken med ett kort avbrott tidigare innehaft denna
viktiga post i sex år, 1920—26, och därunder förstått att hålla
kommunisterna på mattan. Severing har också skyndat att hålla ett
kraftigt varningstal mot alla, som ämna praktisera »våldsamma metoder»
och därvid erinrat dem om att »de äro inte ensamma om att besitta
fysisk styrka». Han tillfogade betydelsefullt, att detta »icke vore ett
oratoriskt praktblomster utan ett varningsord». Severings utnämning
till preussisk inrikesminister följes i dagarna av chefsombyte även
inom Berlinpolisen, där polismästaren Zörgiebel avlöses av förre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
