Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Liberalism, fascism, bolsjevism som ekonomiska system. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM, FASCISM, BOLSJEVISM SOM EKONOMISKA SYSTEM 527
samma prestation än de fattiga. Utan monopol är detta
emellertid över huvud taget icke möjligt, och det stöter dessutom
uppenbarligen på stora svårigheter i fråga om kontrollen av att det
billigare priset också verkligen kommer de fattigare tillgodo,
liksom omvänt.
Vad som nu senast har sagts om de olika monopolens
förmåga att påverka prisbildningen har särskild tillämpning på vad
som åtminstone under långliga tider har ansetts som. socialismens
egentliga innebörd: den allmänna socialiseringen eller — med
ett något trängre uttryck — den allmänna statsdriften, det
allmänna som ensam företagare; jag skiljer ej i det följande på
dessa nyanser. Det är nödvändigt att se detta system något mer
i sömmarna, för att komma fram till en insikt om de stora
nybildningar det här gäller att jämföra med det liberala systemet.
I princip kan den allmänna socialiseringen så till vida bevara
det liberala systemets kärna, som den kan ställa sig i tjänst hos
ett fritt konsumtionsval lika mycket som fallet är med detta
system. I så fall ser staten (eller det allmänna) i egenskap av
företagare på samma sätt som den privata företagaren sin
uppgift i att tjäna medborgarna eller konsumenterna; det åsyftas
icke att inrikta deras efterfrågan åt något bestämt håll, utan
detta förblir deras ensak. Däri ligger vidare, att det allmänna
måste efterfråga produktionsfaktorer i just den proportion som
möjliggör det skall slags produktion den fria efterfrågan
föranleder. Så till vida är skillnaden mellan det liberala och det
statssocialistiska systemet på sin höjd den som ligger på vad man
kallar det dynamiska området: de två systemens förmåga och vilja att
draga fördel av tekniska och organisatoriska förändringar,
liksom på skillnad i planmässighet och förmåga att lära av gjorda
misstag. Om man så vill är detta det viktigaste av allt; men
det hör till de frågor där logiskt bindande bevisning icke når
långt och där följaktligen erfarenheten utgör den enda
användbara ledtråden — om ens den.
Emellertid har den allmänna socialiseringen också ett ansikte
som vänder sig åt andra sidan, åt produktionsmedlen, och där
företer den en teoretisk olikhet mot liberalismen. Tänker
man sig socialiseringen som verkligt allmän, så blir det
nämligen endast en möjlighet kvar för produktionsmedlens ägare och
bärare, nämligen att ställa sig i statens tjänst. Staten (eller det
allmänna) får då vad man inom teorin brukar kalla ett allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
