Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Liberalism, fascism, bolsjevism som ekonomiska system. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM, FASCISM, BOLSJEVISM SOM EKONOMISKA SYSTEM 529
Vilken ställning inta nu de nya system det sista årtiondet har
fått bevittna till de sammanhang som här ha framställts?
Börjar man då med att se på fascismen, så är den i
verkligheten icke mycket originell på det ekonomiska området,
åtminstone icke sådan som den hittills har visat sig. Dess språkrör
— Mussolinis justitieminister Roccos här framför angivna skrift
utgör ett gott exempel därpå — tala gärna, med den till
riktningen hörande självförhävelsen, om att fascismen betecknar
något absolut nytt som skiljer den från alla andra riktningar,
liberalismen lika väl som bolsjevismen, därför att dessa senare
bestämmas av en individualistisk lycko-etik, medan fascismen
ställer tjänandet under staten som individens uppgift och
individen som medel för staten som mål. Jag skall rm ej gå närmare
in på denna statsfilosofiska sida av fascismen — trots allt tal
om dess rent italienska ursprung går den i verkligheten tillbaka
till den framför allt tyska romantiken — utan ser endast på dess
tillämpning inom det ekonomiska livet.
Så långt dess statsfilosofi sträcker sig, begränsas fascismens
inverkan tydligen till vad staten såsom maktfaktor anser sig ha
intresse av att befordra eller hindra. Allt vad som rör eller tros
komma att röra fascismens allenaherravälde och de statliga
organens av alla band ohämmade maktutövning måste underkastas
den strängaste reglering; men där utanför sträcker sig icke verkan
på det ekonomiska livet. Säkerligen med tanke på sin makt har
fascismen organiserat alla yrkesutövare i tvångskorporationer,
som stå under en i sista hand avgörande statlig kontroll. Detta
har nämligen gjort slut på de fria och i stort sett socialistiska
fackorganisationerna och därmed på den enda maktfaktor fascismen
ännu haft att bekämpa. Visserligen har detta i sin tur lett till
obligatorisk, statlig skiljedom i arbetstvister; och på ett visst sätt
utövad skulle en sådan ordning kunna komma att inverka på
prisbildningssystemet och därmed på det ekonomiska livet som
helhet. Men icke nog med att man hittills icke mig veterligen
sett några spår av att makten använts i detta syfte; anordningen
är också mycket obekväm för ett sådant ändamål. Ty all
lönesättning som uppgöres i godo mellan parterna förblir
undandragen statens inflytande, och det skulle knappast låta sig göra
att genom tvångsreglering av enbart de löner som blivit föremål
för tvist skapa ett genomtänkt ekonomiskt system. Därtill kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
