Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Liberalism, fascism, bolsjevism som ekonomiska system. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIBERALISM, FASCISM, BOLSJEVISM SOM EKONOMISKA SYSTEM 537
genom den tid som tas i anspråk, så måste den ifrågavarande
verksamheten ge en ersättning som täcker utbildningskostnaderna
och därutöver motsvarar vad en annan, lika eftersökt
sysselsättning utan utbildning betalar. Men i verkligheten är detta
problem lättare att lösa än det kunnat förefalla. Ty i allmänhet
äro de yrken som kräva utbildning i och för sig mer tilltalande
för flertalet människor än de rent olärda yrkena; och det är
därför möjligt att ersätta de förra med mindre än summan av
utbildningskostnaderna i de förra och lönen i de senare yrkena.
Slutligen tillkommer, att staten alltid har en möjlighet att
underhålla blivande arbetare av den ifrågavarande typen under deras
utbildningstid, så som fallet är exempelvis med officerare inom
militära skolor i våra egna samhällen. Man ser också i
Ryssland, hur intelligensarbetarna genomgående äro lägre betalda och
på nästan alla upptänkliga sätt missgynnade i förhållande till
kroppsarbetarna; och det är ingalunda säkert att detta kommer
att göra slut på tillströmningen till de bildades yrken — ty trots
allt kunna de tänkas förbli mer lockande än de övriga.
Svårigheten uppkommer först när det gäller arbetsprestationer
som kräva större eller mindre, andlig eller fysisk ansträngning.
Erfarenheten från våra samhällen pekar avgjort i den riktningen,
att flertalet människor behöver större ersättning om de skola
uträtta mer; och i den mån så är fallet också under en
bolsje-vikisk regim, kan det där uppstå ganska stora skillnader i
arbetsinkomst. I vad mån erfarenheten ännu har visat oumbärligheten
av denna stimulans undandrar sig åtminstone mitt bedömande.
Ty å ena sidan betalar Sovjet notoriskt relativt taget ganska höga
löner åt en del experter av olika slag, liksom den ryska staten
åtminstone tidigare medgav t. o. m. kommunister att behålla
inkomster som de hade förvärvat utanför sitt ordinarie arbete,
exempelvis som teaterförfattare eller konstnärer. Men å andra
sidan har Sovjet också på denna punkt försökt använda
tävlingsmomentet som ersättning för den pekuniära lockelsen.
Belöningen har tillfallit de fabriker eller andra kollektiva enheter
som lyckats slå de andras rekord, icke de individuella arbetarna
inom dessa fabriker; och det är all anledning att med
uppmärksamhet följa verkan av detta system. Blir det möjligt att på så
sätt skapa en ersättning för den stimulans som ligger i inkomstens
ojämnhet, så kan problemet att övervinna denna i stort sett
anses löst på bolsjevikisk grund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
