Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Liberalism, fascism, bolsjevism som ekonomiska system. Av Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538 ELI F. HECKSCHER
Till sist kan det vara skäl att något närmare betrakta
möjligheten att lösa vissa specialproblem inom ett rent statssocialistiskt
samhälle.
Det kanske allra viktigaste bland dessa är arbetslösheten.
Något teoretiskt hinder för att helt och hållet avskaffa denna under
en sådan ordning är det svårt att finna. Arbetstillfällen förfoga
nämligen alla hittills kända samhällen över, praktiskt taget utan
gräns. Det finns alltid otaliga myrmarker att utdika, vägar att
bygga, skogar att rensa, jord att djupplöja, byggnader att
uppföra. Uppgiften består i att få arbetarna hänvisade till de
rätta uppgifterna och mot den ersättning för alla tillsammans
som det ekonomiska systemet medger. Om makthavarna å ena
sidan behärska arbetarnas vilja och känna deras förmåga samt
å andra sidan veta tillgången på kapital, olika
naturföremål och till sist efterfrågan på olika produkter under
förutsättning av en känd prisskala — så bör det efter all rimlighet kunna
gå att så begagna arbetskraften, att ingen del av den blir
överflödig. Ännu lättare skulle detta naturligtvis gå för sig, om
man över huvud taget icke behövde taga hänsyn till efterfrågans
karaktär, utan kunde avstå från att tillverka vad man ej hade
arbetskraft till att få utfört, och omvänt kunde tillverka och
påvinga folket vad den disponibla arbetskraften dugde till; så
skulle den rena kommunismen handla. Men i detta fall liksom
i nära nog alla andra, under statssocialism liksom under
kommunism, hänger det på tillvaron av en tillräckligt vis och
enväldig statsledning; och hittills har man icke sett bevis på
dess tillvaro. Exempelvis enligt femårsplanen har man i
Ryssland räknat med att det vid dess början förelåg oanvänd
arbetskraft i byarna på landet om 7x/2 millioner människor och en
arbetslöshet i städerna på över en million; t. o. m. efter
femårsplanens genomförande skulle det kvarstå 21/2 millioner på det
förra stället och 1/2 million på det senare.
Sak samma gäller förmodligen i stort sett om
konjunkturväxlingarna, fastän man här måste känna sig betydligt mer
tveksam, på grund av otillräcklig kännedom om deras orsaker i de
västerländska samhällena. En produktionsordning som helt och
hållet åsidosätter marknadens fria prisbildning behöver knappast
påverkas av en så typisk marknadsföreteelse som
konjunkturväxlingarna äro. Sannolikt hänger den praktiska tillämpligheten
härav på frågan om den utformning man ger penningväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
