Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett folks återuppståndelse. Av S. Neander-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FOLKS ÅTERUPPSTÅNDELSE 565
besynnerliga, blandade språk. Kommer man så över till
Nordafrika, se alla människor där ut på samma sätt — långa,
högväxta, brunhyllta, i samma slags vita dräkter och med samma
muhammedanska trosbekännelse. Därför är det ju också i och
för sig förklarligt, att det dröjde ett tag, innan européerna
upptäckte, att det i Nordafrika finns två raser, två folk, två språk
och i viss mån också två religioner — eller rättare sagt två
fanatiska religiösa sekter — som hata och bekämpa varandra
intill döden.
Det är berberna, som äro Nordafrikas egentliga autoktona folk.
Deras hemland är berget Atlas och öknen Sahara och närliggande
trakter i öster och söder och norr, där de ha bott sedan
tidernas begynnelse. Deras förfäder voro nu m i d er na, som spelade
en så stor roll i Roms historia. Jugurthas och Masinissas folk
har många av de sträva och hårda drag, som ännu i dag
utmärka Nordafrikas berber. Hannibals tappra soldater voro av
berbisk ras, och kyrkofäderna Tertullianus och Augustinus
tillhörde förmodligen också samma folk. Det är i det stora hela
något strävt, omedgörligt, obönhörligt rättfärdigt — någon gång
t. o. m. rättshaveriskt — som ännu i dag är utmärkande för
berbisk psyke.
Berbernas historia är underligt tragisk. De äro ett konservativt
folk, som med en lidelsefull kärlek älskar den lugna och trygga
jorden, hemmets torva, som det heter — och som av
förhållandena har tvingats att bli nomader.
Och det är araberna, som ha förjagat dem — araberna, som
av naturen äro nomader, men som detta till trots dock för
närvarande inneha de flesta av Nordafrikas bördiga oaser, vilka äro
berbernas egentliga hem.
Araberna besitta en underlig primitivitet i sitt sociala liv. De
beblanda sig med negrerna och betrakta sina kvinnor som en
handelsvara. Berberna beblanda sig icke med främmande folk.
De hålla sina kvinnor högt i ära, och i somliga berbiska
stammar, som t. ex. bland tuaregerna, är ännu matriarkatet en fast
institution. För övrigt besitta berberna också sin egen ganska
högt utvecklade kultur och därtill ett alfabet, som inte har
någonting med det arabiska att göra. Berberna betrakta det som
en blodig oförrätt, att de ha blivit förjagade från sitt hemlands
jord. Därtill kommer deras ohöljda förakt för hela den arabiska
livssynen — för deras harem och för deras negermätresser. Det
42. Svensk Tidskrift 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
