Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett folks återuppståndelse. Av S. Neander-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568 S. NEANDER NILSSON
delade subsidier — bara för att araberna vid första lämpliga
tillfälle skulle förråda dem igen. Den år 1922 utnämnde
guvernören över Tripolis, greve Volpe, slog emellertid ögonblickligen
in på en annan väg. Han förstod, att det var nödvändigt, att
italienarna för sin prestiges skull först manifesterade sin absolut
ofrånkomliga krigiska övermakt över hela Tripolis med eller
utan de arabiska scheikernas samtycke. Klart insåg han också
allaredan från början, att det var berberna, som utgjorde det
mest naturliga stödet för denna politik. Halvt på trots av den
italienska regeringens önskan gick han till offensiven och
började tränga araberna söderut, samtidigt som han slöt ett
reguljärt vapenförbund med berberna, vilka senare under general
Grazianis ledning efter hand lyckades fördriva araberna från
hela Djebel. På det sättet har det i hundratals år förtryckta
berbiska folket i trygghet och fred kunnat återvända till sin
hembygd. Och vapenbrödraskapet och vänskapen mellan italienare
och berber beslår och har klarat alla påfrestningar under den
drygt åttaåriga kampanjen i Tripolis, som just i år för några
månader sedan har blivit bragt till ett lyckligt slut.
Som ett signifikativt uttryck för den berbisk-italienska
vänskapen kan man betrakta den silvermedalj, som berberna för en
tid sedan överlämnade åt general Graziani, »berbernas befriare
från ett sekellångt förtryck».
För den som har lust att göra historiska paralleller kan det
vara intressant nog att observera, att det är Massinissas och
Scipios folk, som här återigen har slutit vapenförbund mot en
främmande semitisk inkräktare. För tvåtusen år sedan var
fienden det feniciska Karthago. Nu gäller förbundet som sagt
fe-niciernas nära släktingar araberna. I båda fallen har emellertid
det semitiska överväldet betytt Afrikas fördärv, och dess
störtande gav under antiken en gång landet oerhörda möjligheter
att kulturellt blomstra och förkovra sig. Att historien i det
gamla Numidien även i detta senare fall skall veta att upprepa
sig, därpå hoppas alla —icke minst de gamla numidernas
ättlingar.
Tripolis 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
