Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - En ny del av den norska historien. Av Bertil Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 LITTERATUR
oexploaterade, kapitalhungrande naturtillgångar voro sammanvuxna med
ett gammalt, rymligt kulturland, som lämnat plats åt en italrik ledande
klass, stark nog att med sig assimilera främlingarna. Vi ha ju på senare
tid fått vår historiska uppfattning vidgad och fördjupad genom
storstilade försök att levandegöra den folkliga bondetradMionen; det är
nog att i detta sammanhang nämna Fabian Månssons namn. Vi ha
därjämte fått en »proletär» historieskrivning, som ännu med många
aktningsbjudande egenskaper förenar en besynnerlig oförmåga att
objektivt intränga i övriga samhällsklassers insatser. Men vi kunna tryggt
sägia, att bondetraditionen, fastän egenartad och säreget självständig,
likväl aldrig blivit vår historias huvudström och att de proletära
anspråken på att identifiera klass, och folk ännu tillhöra utopiens, ej
empiriens rike. De klasser, som utövat den ekonomiska och
kulturella ledningen, ha hos oss förblivit nationella, hur starka insatser
utifrån vi än ha att tacksamt erkänna. De ofrånkomliga ekonomiska och
sociala motsättningarna ha därför ej heller i nämnvärd grad skärpts
genom nationella skiljelinjer.
Detta var däremot just vad som inträffade i Norge. Även dit kommo
det utländska kapitalet och de utländska företagarna, och även där
nåddes betydande resultat. Städerna blomstrade upp. Fiske och fångst
lockade till (storstilade företag. Trävaruförädlingen växte, understödd
genom statliga ingripanden, mer och mer ut till industriella mått. En
bruksrörelse av stor betydelse för vidsträckta områden skapades. Och
Norge fick vad den dittills saknat, en egen ekonomiskt ledande klass
och därmed även möjligheten att komma ut ur sin sekellånga stagnation.
Men denna ledande klass blev på ett egendomligt sätt nationellt isolerad,
Bondelandet med de trånga dalarna och de brant i havet stupande
fjällen hade ej frambragt en egen högre-ståndskultiir, stark nog att
absorbera främlingarna. Den nya ledande klassens språk blev danskt,
dess kulturtradition ville ej sammansmälta med den inhemska
bondekulturen. Steens arbete vittnar nästan på varje sida om hur starkt
denna inre söndring i folkets liv ännu kännes. Jag citerar några satser
ur hans sammanfattande avslutning: »Men — har det nu virkelig vaert
det norske folks historie ... I de 80 år vi her har skildret var det ikke
nordmennene som rådde i Norge. . . Praktisk tält hele
embetsstan-den — geistligheten delvis undtatt — var unorsk, den rikest e del av
borgerstanden også. Gjennem hele tidsrummet var överklassen i Norge,
den 0konomiske og åndelige överklassen, unorsk og unasjonal . . .
socialt var nordmennene underklasse i landet».
Den nationella norska kulturens emancipation på kulturlivets alla
områden, de materiella lika väl som de andliga, har sålunda blivit den
röda tråden i denna historieskrivning. Det är klart, att den därigenom
visar sig ha sin direkta förutsättning i 1800-talets norska historia. Det
bondedemokratiska genombrottet och självständighetens genomförande
ha blivit den norska historiens »deklarandum», ha givit
urvalsprinciperna och normerna för företeelsernas värdering. Det är så med all
levande historieuppfattning, den skapas genom strängt fasthållande av
företeelsernas betydelse för den utvecklingskedja man valt att klarlägga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
