Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Litteratur - Ekonomisk vetenskap och politik. Av Tom Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att nästan alla vetenskapsidkare delta i den ekonomisk-politiska
diskussionen och därvid framträda med inbördes starkt stridiga meningar
om både vad som är och vad som bör vara, är ej alls fördömligt;
givetvis äga nationalekonomerna speciella förutsättningar icke blott att
bedöma det ekonomiska varat utan även att hysa tänkvärda meningar
om börat på angränsande områden. Den enda fordran man härvid
måste ställa på dem och på andra, är att de klart hålla isär vetande
och värdering. Också skall man sällan finna ett vederhäftigt bidrag från
nationalekonomiskt håll till den politiska dagsdiskussionen, i vilket icke
rekommendationen att handla så och så (t. ex. höja jordbrukstullar)
föregås av en reservation, att den gäller endast under förutsättning
av att man vill det eller det (t. ex. hindra nedgång i jordbruksnäringen),
vars önskvärdhet i och för sig icke kan vetenskapligt bevisas. Att
emellertid ett groteskt samröre alltjämt består mellan vetenskap och politik
till största men för båda, har nyligen på ett verkningsfullt sätt gjorts
gällande av Gunnar Myrdal, nybliven professor vid Institut des hautes
études internationaux i Genève. Det är till en del docentföreläsningar
vid Stockholms högskola, som legat till grund för hans nyutkomna verk
Vetenskap och politik i nationalekonomien (Norstedt,
308 s., kr. 6:50).
En boskillnad göres visserligen i de ekonomiska handböckerna, säger
Myrdal, men den är förvisad till företalen; texten är däremot alltjämt starkt
präglad av vetenskapens anor ur ovetenskapliga (om än historiskt högst
betydelsefulla) läror om hur furstarna skulle styra för att göra sig själva
och sina folk rika och om hur det ideala samhällstillståndet borde vara
beskaffat. Förf. ser som sin uppgift att icke blott bevisa detta utan även
idéhistoriskt förklara det och gör därför en doktrinhistorisk undersökning
av den centrala utvecklingslinjen inom nationalekonomien. Han följer
den numera klassiska första engelska lärobyggnaden från Adam Smith
över Ricardo och Malthus till J. S. Mill m. fl. och fortsätter — efter en
sidoblick på den marxistiska läran om »mervärdet», som han i motsats
till en utbredd uppfattning icke anser innebära »grova missförstånd»
av klassikerna utan i stället en konsekvent utveckling av deras
tankegångar — med de s. k. gränsnytteteoretikerna och våra dagars
storheter, Marshall, Cassel m. fl. Huvudföremålet för hans uppmärksamhet
är härvid begreppet »värde», som är själva hörnstenen i lärobyggnaden
men likväl haft det sorgliga ödet att vittra bort med åren. Då
nationalekonomiens fäder började utforska prisbildningens lagar, hade man
svårt att böja sig för det sakförhållandet, att varors pris ej alltid
överensstämde med vad man fann vara rimligt och förnuftigt. Man kom
då fråm till att det fanns flera olika slags värden och att bytesvärdet
eller priset ej alltid sammanföll med det innersta, egentliga värdet. Då
man närmare skulle bestämma det sistnämnda, hamnade man emellertid
i motsägelser och verklighetsfrämmande tankekonstruktioner.
De antydda gränsnytteteorierna under slutet av 1800-talet voro ett sista,
misslyckat försök att överkomma dessa svårigheter. I våra dagar har tron
på ett inneboende värde — i annan mening än olika människors
subjektiva och oändligt skiftande uppskattning — tämligen allmänt förvisats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
