Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 10 december 1930 - Konferensen kring Runda bordet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
592 DAGENS FRÅGOR
— så att säga samtalsvis — komma till uttryck kring ett
sakkunskapens förhandlingsbord. Indiens regering har bestämt adresserna
på inbjudningsbreven, och allmänt har erkänts, att den därvid gjort
ett synnerligen representativt urval. Den hade vid det runda bordet i
det längsta reserverat plats även för Gandhi, Motilal och Jawaharval
Nehru och andra ledare av den s. k. Indiska nationalkongressen, och
fastän de avböjde denna inbjudan, finnas vid kongressen även ett par
representanter för den ytterlighetsriktning, som i Indiens fullständiga
oberoende av Brittiska riket ser den indiska frågans enda rationella
lösning. Kongresspartiets frånvaro kan emellertid naturligtvis ej undgå
att betaga konferensen en god del av dess praktiska betydelse. En
ur praktisk synpunkt mindre gynnsam omständighet torde även vara,
att vederbörande myndigheter av politiska skäl funnit sig böra avstå
från att till grund för överläggningarna lägga det sakrika betänkande
sir John Simons parlamentskommission utarbetat. Kort före
konferensens början publicerades en av Indiens regering verkställd
kommentar till Simonkommissionens betänkande, men ej heller denna
förefaller att ha mera ingående uppmärksammats under de hittills
hållna konferensförhandlingarna.
I konferensen deltaga inemot 90 personer, varav 57 betraktas som
ombud från Brittiska Indien och 17 företräda de självständiga indiska
furstarna; de övriga äro representanter för brittiska parlamentets
olika partier, varvid regeringen och arbetarpartiet främst företrädas
av MacDonald, lordkanslern lord Sankey och ministern för Indien,
mr Wedgwood Benn; lord Peel är de konservativas och lord
Read-ing, f. d. vicekonung, liberalernas främste representant. För att
markera, att Simonkommissionens betänkande ej skulle beskära
konferensmedlemmarnas handlingsfrihet, inbjödos ej några av denna
kommissions medlemmar till att bli officiella konferensdeltagare.
Indierna äro ett vältaligt släkte, och den inledande debatten blev
synnerligen ordrik utan att man därvid kom synnerligen djupt in i
de många föreliggande problemens detaljer. Såsom hjälp till
koncentration torde angivits, att debatten borde främst gälla frågan om
enhetlig eller federativ styrelseform, och det mest anmärkningsvärda vid
denna debatt var den styrka, varmed från de allra flesta håll det
federativa styrelsesystemets fördelar framhöllos. Redan den förste
talaren, sir Tej Bahadur Sapru, vilken är känd genom sina ivriga
ansträngningar att förmå Gandhi och hans närmaste vänner att deltaga
i förhandlingarna, ställde till de närvarande furstarna den direkta
frågan om de voro beredda att med sina stater ansluta sig till »en
allindisk federation», för vilken han tänkte sig full jämnställdhet med
Canada, Australien och Sydafrika. Det första svaret på sin fråga fick
han från maharajan av Bikaner, vilken gav en klar och åskådlig
exposé av de infödda furstarnas allmänna uppfattning. Främst
betonade han därvid deras »orubbliga lojalitet till H. M:t
kejsaren-konungens tron och person» samt deras tillgivenhet för »The British
Gom-monwealth of Nations», vilken ej var allenast en känslosak utan
berodde på en djupt rotad övertygelse, att inom dess ram varje sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
