Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Folkförbundet och handelspolitiken. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRBUNDET OCH HANDELSPOLITIKEN ö
i Paris, där man enade sig om ett provisoriskt arrangement,
har resultatet slutligen blivit, att konventionen för närvarande
gäller endast för ett mycket begränsat antal stater. Man kan
alltså säga, att den för en ganska tynande tillvaro, som inger
föga hopp om att den skall få en lång livslängd, såframt icke
anslutning från ett större antal makters sida kan vinnas före
uppsägningstidens utgång den 30 juni 1931. Den konferens, som
på den ekonomiska världskonferensens förslag under hösten
1929 sammanträdde i Paris i syfte att träffa en konvention om
utlänningars rättsliga ställning, visade sig ur stånd att lösa
sin uppgift. Det konventionsförslag, som utarbetats av
Folkförbundets ekonomiska kommitté befanns oantagligt, och intet
nytt förslag framkom, varom enighet kunde uppnås. Till slut
beslöts att rekommendera åt de skilda i konferensen deltagande
staternas regeringar att granska de olika förslag, som
framställts under konferensen, samt uppdrogs åt dess ordförande att
i samråd med Folkförbundets generalsekreterare sammankalla
konferensen på nytt, när bättre förutsättningar funnes att föra
den planerade konventionen i hamn.
Vad slutligen angår den betydelsefulla frågan om
nedsättning av de överdrivna tullarna hade, såsom jag redan
framhållit, den ekonomiska världskonferensen angett tre skilda
vägar för att nå detta mål. I fråga om den först angivna vägen
— autonoma nedsättningar av de olika staternas tariffer — så
ledde den otvivelaktigt under tiden närmast efter
världskonferensen till vissa resultat, åtminstone i så måtto att vissa
stater avhöllo sig från tidigare planerade tullhöjningar och nya
krav på höjningar lämnades å sido. I några fall vidtogos också
sänkningar av redan bestående tullsatser. Denna tendens blev
emellertid icke bestående utan följdes snart av en rörelse i
motsatt riktning. Som exempel härpå förtjäna särskilt nämnas den
starka skärpningen av Förenta Staternas protektionism och de
omfattande tullhöjningar eller andra åtgärder av
protektionistisk natur, som den universella jordbrukskrisen litet varstans
framkallat. Tullsänkningar i samband med avslutandet av
bilaterala tarifftraktater — den andra av den ekonomiska
världskonferensen anvisade vägen — genomfördes i icke ringa
utsträckning under tiden närmast efter konferensen, och genom
mest-gynnad-nationsbehandling ha dessa sänkningar kommit så
gott som alla länder till godo. Men ej heller på denna väg har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
