Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Folkförbundet och handelspolitiken. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 VILHELM LUNDVIK
Konferensen kunde emellertid i sin slutakt konstatera, »att
vissa stater» — namnen angåvos ej och ej heller det säkerligen
mycket begränsade antalet av dessa stater — »förklarat sig
villiga att på vissa villkor förhandla med andra stater i syfte
att för sina handelsförbindelser skapa förbättringar, som tredje
makt skulle komma i åtnjutande av på grund av mest
gynnad-nations-klausulen». Det återstår nu att se, om Storbritannien
anser denna hos vissa stater konstaterade förhandlingsvillighet
såsom tillräcklig motprestation för att för sitt vidkommande
låta handelskonventionen träda i kraft samt om de i utsikt
ställda förhandlingarna verkligen komma till stånd och leda
till nöjaktiga resultat. Sannolikheten talar icke härför.
Varuutbytet med de östeuropeiska agrarstaterna. Detta
spörsmål rörde huvudsakligen ett från dessa staters sida
framställt förslag om att för sitt överskott av lantmannaprodukter
komma i åtnjutande av preferensbehandling i tullavseende uti
de s. k. industriländerna. Förslaget föranledde livliga debatter,
som huvudsakligen ägde rum i en underkommitté, i vilken de
östeuropeiska staterna samt Frankrike, Tyskland, Italien,
Schweiz, Österrike och Tjeckoslovakien voro representerade.
Kommittén framlade en rapport, i vilken visserligen riktlinjer
drogos för ett preferenssystem men även betonades, att
kommittén icke tog ställning till principfrågan och frågan om
möjligheten att tillämpa ett sådant system. I själva verket torde
det icke, åtminstone under rådande förhållanden, vara
genomförbart. I slutakten endast omnämndes de östeuropeiska
agrarstaternas förslag och den nyssberörda rapporten, varjämte
underströks betydelsen av att handeln med spannmål
organiserades. Större betydelse får kanske tillmätas en likaledes i
slutakten intagen vädjan till förbundsrådet att energiskt ta itu
med jordbrukskreditfrågan, så att den snart måtte kunna lösas,
särskilt beträffande agrarstaterna i Central- och Öst-Europa.
Av den lämnade redogörelsen framgår, att de båda
handelspolitiska konferenser, om vilka denna artikel huvudsakligen
handlar, ingalunda lett till tillfredsställande resultat, jå, icke
lett till några omedelbara positiva resultat alls. Man frågar
sig under sådana förhållanden, om icke de uppgif ter, dessa
konferenser fått sig förelagda, varit alltför vittfamnande för
att under rådande förhållanden kunna lösas. Att förmå Euro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
