Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Folkförbundet och handelspolitiken. Av Vilhelm Lundvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRBUNDET OCH HANDELSPOLITIKEN 11
pas stater eller åtminstone ett tillräckligt stort antal av dem
att kollektivt avstå från sin frihet att höja tullar eller gå med
på sänkning av sina tullmurar, måste under alla förhållanden
vara utomordentligt svårt. Ty även om de skadliga
verkningarna, nationalekonomiskt och världsekonomiskt, av det
internationella varuutbytets hämmande genom överdrivna tullar
inses av de makthavande i många länder, så äro i andra länder
de åsikter alltjämt dominerande, som i tullarna se det
tjänligaste medlet att tillvarata det egna landets ekonomiska och
sociala intressen. Och under en ekonomisk kris, sådan som den
vi nu genomgå, få, enligt vad erfarenheten lärt, de
protektionistiska tendenserna alltid ökad livskraft. Denna kris, vilken
man hoppats, att de båda ekonomiska konferenserna skulle
finna medel att lindra, har utan tvivel varit en bidragande
orsak till att deras program icke kunnat realiseras.
Möjligt är att erfarenheterna från årets ekonomiska
konferenser komma att leda till ett uppgivande av försöken att
genom kollektiva konventioner genomföra en konsolidering eller
sänkning av de europeiska staternas tulltariffer. Detta skulle
innebära, att den tredje av de vägar, som 1927 års ekonomiska
världskonferens föreslog för att nå detta syfte, komme att
överges. Återstå de båda andra vägarna: autonoma
tullned-sättningar av varje särskild stat och tullnedsättningar i
samband med avslutandet av bilaterala avtal. För autonoma
tullnedsättningar synas sannerligen för närvarande icke finnas
stora utsikter i någon stat. Snarare har man väl att frukta,
att rörelsen i motsatt riktning kommer att fortfara och att
t. o. m. frihandelns gamla bålverk, Storbritannien, övergår till
protektioniststaternas grupp. Och på de bilaterala
förhandlingarnas väg torde det väl vara tvivelaktigt om några mera
betydande resultat under närmaste tiden kunna uppnås, trots
den förhandlingsvillighet, som från vissa staters sida kom till
uttryck under novemberkonferensen.
Inför dessa mörka framtidsutsikter gäller det för de stater,
som alltjämt vilja föra en mera liberal handelspolitik, att
närma sig varandra och i inbördes samförstånd söka göra det
bästa av situationen. I detta hänseende bör den i dagarna i
Oslo träffade överenskommelsen mellan de skandinaviska
länderna, Nederländerna samt Belgien och Luxemburg hälsas med
tillfredsställelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
