Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Litteratur - Svensk prosakonst 1930. Av Elof Ehnmark - Hjalmar Bergman: Clownen Jac
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SVENSK PROSAKONST 1930
Kring jultiden infaller den svenska vitterhetens årligen återkommande
stora trupprevy och militärparad. En blick på förlagskatalogerna visar,
att de flesta av våra mest kända författare äro med i täten. Det gamla
gardet ger sig inte. Kompanierna av yngre årsklasser sluta också upp i
manstarka led och en kampglad trupp av nyinryckta rekryter kommer i
kön. Skulle man blott döma efter manskapets antal och den yttre
munderingen, måste den slutsatsen dragas, att vi äro mitt inne i en litterär
storhetstid. En närmare granskning visar emellertid, att den egentliga
litteraturen — det som engelsmännen med ett lika praktiskt som oöversättligt
uttryck kalla »fiction» — inte är så dominerande. De årliga habitueerna
inom roman- och novellkonsten, vartill ämnet för denna uppsats begränsats,
ha i stort antal avstått från det mödosamma arbetet i skapandets och
dik-tandets verkstad för att i stället ägna sig åt bläddrandet i minnenas
herbarium. Selma Lagerlöf har iklätt sig en liten flickas skepelse och berättar
med näpen och småförnumstig röst om gamla tider på Mårbacka, Albert
Engström har gjort bouppteckning i sin ägandes våning och visar fram
sina samlade kuriositeter och souvenirer, Marika Stjernstedt vinkar graciöst
farväl åt sin gröna ungdom, under det Ludvig Nordström väger upp
Ljunglöfs etta i totalismens svenska handelsbod. De unga tränga på och det
gäller att inte bli alldeles bortglömd i konkurrensen. Memoarerna kunna
ju också i bästa fall lindra mycken vedermöda för kommande tiders vittra
hävdatecknare.
Den inhemska roman- och novelldiktningen är emellertid ingalunda på
upphällningen. Skörden är rik och det är blott svårt att välja. Årets bästa
och intressantaste roman är dock inte svår att finna. Det är Hjalmar
Bergmans. Clownen Jå c. Hjalmar Bergman hörde inte till de
auk-torer, som måste hämta andan genom att skriva memoarer. Han var
säkerligen vårt lands mest produktive författare, han skrev för filmen, teatern,
radion, och när han slog sig lös med en stor roman, var denna så späckad
med händelser, personer, intrighärvor, reflexioner och funderingar, att det
för en annan skulle ha räckt till för en hel romansvit. I en roman av
Hjalmar Bergman kan man aldrig gissa sig till »hur det går». Fantasien
sprakar och spelar, scenerna växla i snabb takt, personerna kastas kring i
en ringdans av oberäkneliga kurvor och krumelurer, läsaren rycks med i
virvlarna och intresset släpper inte taget. Men det är målmedvetenhet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
