Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - MacDonald och oppositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 43
det liberala, förklara naturligtvis utan omsvep, att arbetarregeringen gjort
grundligt fiasko. Gärna tar man därvid såsom exempel den utveckling, som
arbetslöshetsfrågan tagit. Man erkänner visserligen, att all skuld
rättvisligen icke kan kastas på regeringen. Men man försummar ogärna vid
fyllnadsvalen ett så gott agitationsmedel som det faktum, att arbetslösheten
under det senaste året varit i oavlåtlig tillväxt. Den l sistlidna december
var antalet arbetslösa 2,305,639, vilket på ett år betyder en ökning av ej
mindre än 1,002,709. Oavsett att orsaken härtill ligger i omständigheter,
som varje regering hade fått känning av, har det icke kunnat höja
regeringens prestige, att trots dess från början visade goda vilja läget blivit
sämre i stället för bättre. I förening med andra svårigheter har detta
bidragit till att skapa en opposition inom regeringspartiets egna led. Den
kommer från en radikal grupp, ledd av James Maxton, som beskyller
regeringen för förräderi mot de socialistiska grundsatserna och kräver en
politik efter klarare partilinjer, där nationaliseringskravet förekommer
sida vid sida med fordran på att vars och ens existensminimum tryggas.
Men den kommer även från ett annat håll inom arbetarpartiet. Den
högaristokratiske lord Curzons folkligt inställde måg, sir Oswald Mosley, som
för snart ett år sedan visade sin självständighet genom ett uppmärksammat
utträde ur MacDonalds ministär, utfärdade i början av december
tillsammans med ett antal partivänner ett manifest med anledning av den
kris, vari England befinner sig och som »i frånvaro av en beslutsam
politik och handling snart hotar nationens industriella liv med undergång».
Mosley föreslog en nationell samling för att reorganisera det ekonomiska
livet och betonade särskilt vikten av att skapa en ny balans mellan
jordbruket och den industriella produktionen. Han nekade sig icke att fri från
alla partidoktrinära frihandelsskrupler leka med tanken på användande
även av tullar under vissa förutsättningar, och han var icke ens rädd för
att för effektivitetens skull tillgripa ett slags diktatur, ehuru han
fördelade maktutövningen på ett »Emergency Cabinet» på fem ledamöter.
Mosleys och hans meningsfränders manifest synes syfta till något högre
än de rena partiintressenas tillfredsställande. Det uppges ha väckt ett
anmärkningsvärt intresse bland vissa yngre konservativa element, som icke
äro fullt nöjda med det egna partiets något indolenta hållning. Dess
verkan inom regeringspartiets led låter sig ännu icke bedöma. Tydligt är
emellertid, att blotta tillvaron av dessa friare meningsriktningar inom
partiet icke är betydelselös. MacDonald kan icke frigöra sig från dem för
att ej ytterligare försvaga sin redan förut svaga parlamentariska position.
De bära emellertid synbarligen en del av skulden till att hans politiska
uttalanden gärna äro både försiktiga och dunkla.
Missnöjet har av naturliga skäl fört fram i den politiska diskussionen
frågan om regeringens avlägsnande. Tanken på nya val under den allra
närmaste framtiden har varit föremål för intresserat dryftande, men på
sistone skjutits i bakgrunden i avvaktan på den nya parlamentssession,
som börjar den 20 januari. Skälet härtill är ingenting annat än det, att
intet av de tre partierna tror sig ha något väsentligt att vinna därpå, I
denna punkt kan man konstatera enstämmighet, fast naturligtvis motiven
variera. Regeringen känner sig för ögonblicket tryckt av en tillväxande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
