Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1. 16 januari - Dagens frågor - MacDonald och oppositionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 DAGENS FRÅGOR
impopularitet. Dess röstsiffror ha vid fyllnadsvalen på senare tid varit i
sjunkande. Den har icke någon gynnsam plattform, från vilken den kan
fånga väljarskarornas intresse, och anser sig icke ha några utsikter att
nu vinna den efterlängtade absoluta majoriteten. Regeringspartiets
valkassa är för övrigt i stort behov av att ännu någon tid stå på tillväxt.
Liberalerna ha förklarligt nog icke så högt spända förhoppningar. De
ha av ett val under nuvarande förhållanden föga eller intet att vinna för
egen del och ha icke heller några skäl att vilja se något av de andra
partierna stärkt. Det är för dem bättre att profitera av dessas inbördes
dragkamp. Och gäller det att välja mellan en {konservativ eller en
arbetarregering, så faller valet avgjort på den senare. Varför skulle de då önska
nyval? Vad de konservativa beträffar, saknas f. n. den stridslust, sorn
skulle motivera en önskan om nya val. Baldwins parti lider av inre
söndring. Missnöjet med ledningen är starkt. Hans slagord vid de förra valen:
»Safety first», passade icke för en offensiv strid. -Förlusten av en säker
majoritet, varåt partiet kunnat glädja sig under den föregående
valperioden, stärkte de mera energiska elementen, som i slutet av oktober
framhöllo, att partiledareskifte vore nödvändigt i landets intresse. Baldwin
fick visserligen förtroendevotum med 462 röster mot 116. Men minoriteten
är icke obetydlig, och det torde vara skäl att lägga märke till att ett av
de starkast framförda skälen till Baldwins förmån var, att det icke fanns
någon annan, som vore lämplig att övertaga hans roll. Mindre
framträdande är på sistone motsättningen mot lord Beaverbrook, vars kampanj
för »Empire Free Trade» (se denna tidskrift 1930, sid. 299 ff.)? icke minst
på grund av en mindre gynnsam kolonial opinion knappast motsvarat den
energiske lordens ursprungliga förhoppningar och i varje fall icke i någon
högre grad skadat Baldwins position. Denne har för sin försiktigare
ståndpunkt kunnat åberopa sig på de av oppositionen fordrade
livsmedelstullarnas impopularitet.
Partitaktiska beräkningar ha således fällt utslaget till upprätthållande
av status quo ännu någon tid. Både Baldwin, och MacDonald synas behöva
ytterligare andrum för att komma till klarhet om både vad de vilja och
vad de skola våga. Under tiden spelar Lloyd George inför offentligheten
första fiolen. Hans politiska vitalitet har på nytt flammat upp. Hans
parlamentariska position som »tungan på vågen» har givit honom en
politisk betydelse, som han totalt saknat under föregående lustrum. Hans
mellanhavanden med den sittande regeringen ha därför livligt sysselsatt
allmänheten. Lloyd Georges taktik har gått ut på att icke lova regeringen
något fast eller kontinuerligt stöd. Men stöd har han givit rikligt och
icke alltför ovilligt, i förhoppning att få räkna på gentjänster. Det sista
parlamentssammanträdet före jul gav ett exempel på de båda kategorierna.
Då avlämnade regeringen tvenne propositioner, av vilka den ena var
avsedd att tillfredsställa ett liberalt önskemål och därigenom stämma det
liberala partiet välvilligt mot det av regeringen omhuldade förslag, som i den
andra propositionen framfördes. Liberalerna ha sedan gammalt haft stort
intresse för en ändring av valsystemet. De anse sig ha en alltför låg
underhusrepresentation i förhållande till totalantalet liberala väljare.
Botemedlet ha de trott sig finna i ett proportionellt valsystem. Förgäves ha de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
