Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1. 16 januari
- Dagens frågor
- Fackföreningsrörelsens avigsidor
- Ur en kommittés tankevärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på arbetsrättens område »utan vidare bryta den skandinaviska
gemenskapen» må endast den blygsamma erinringen vara på sin plats, att både
Danmark och Norge redan tidigare genomfört åtgärder till medborgarfrihetens
värnande mot fackliga övergrepp utan att fackföreningarnas legitima
verksamhet därigenom lidit något avbräck.
Ur en kommittés tankevärld.
Det av 1928 års lönekommitté (den s. k.
Hamiltonska lönekommittén) i juli 1930 framlagda förslaget
till avlöningsreglemente för den civila statsförvaltningen har i den
offentliga diskussionen naturligt nog huvudsakligen skärskådats ur synpunkten
av dess ekonomiska innebörd för staten-arbetsgivaren och för
tjänstemännen — härunder inbegripet vad som rör den inbördes relationen i
lönehänseende mellan högre och lägre tjänstemän eller mellan manliga och
kvinnliga befattningshavare — och detta med all den skärpa i omdömena
från de olika intressenas förespråkare, som man kan vänta i en
löneregleringsfråga, enkannerligen under närvarande konjunkturer. Betänkandet är
emellertid värt att studeras även ur andra aspekter än den nämnda, och
främst då kanske som ett vältaligt och delvis ganska muntrande uttryck
för en tendens inom nutida svenskt statsliv, som onekligen blir mer och
mer framträdande: uniformitetsraseriet.
Kommitténs uppdrag gällde, som man torde erinra sig, i första hand
inarbetandet av tjänstemännens dyrtidstillägg i de fasta lönebeloppen men
omfattade även en revision av de gällande avlöningsförfattningarna, Det
hade nämligen visat sig, att det nya lönesystem, som år 1919 fastställts
för kommunikationsverken och tjänat som mönster vid de sedermera
företagna löneregleringarna för verk, tillhörande den egentliga
civilförvaltningen, för de senares del icke lät sig tillämpas utan svårigheter, varför
en översyn av det för dessa gällande avlöningsreglementet redan
påbörjats. Man skulle ha trott, att det från dessa utgångspunkter legat
närmast att utarbeta särskilda, efter de olika verksamhetsområdenas krav
avpassade avlöningsförfattningar för de olika tjänstegrenar, som berördes
av kommitténs arbete: den egentliga civilförvaltningen,
kommunikationsverken, lärarpersonalen o. s. v. Långt därifrån! Kommittén fann
»övervägande skäl tala för» att sammanföra alla dessa olika stater och kårer
under en hatt och således utarbeta ett för dem alla gemensamt
avlöningsreglemente, vars tillämpning på de särskilda verken skall regleras genom en
omfattande samling specialbestämmelser. Vilka dessa »övervägande skäl»
kunna vara, utom inbesparingen av tryckningskostnad för några ark i
Svensk författningssamling, har kommittén visserligen icke omtalat, men
den har nog icke räknat orätt, om den menat, att tanken även utan
egentlig motivering skall te sig sympatisk för många och även för de
bestämmande statsmakterna. Standardisering är ju ett av tidens slagord, och
förslag till ökad »enhetlighet och överskådlighet», som det brukar heta,
kunna alltid räkna på applåder. Visserligen kan icke heller detta förslag
förverkliga framtidsbilden av ett avlöningsreglemente, som gäller alla
statens tjänare från fanjunkaren till folkskoleinspektören och från
ångfärje-eldaren till kammarrådet, då de militära befattningshavarnas
löneförhållanden varit undandragna kommitténs arbete. Ävenledes har kommittén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0054.html
