Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Läroverksreformens förverkligande och det nya gymnasiet. Av Karl Thunell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64 KARL THUNELL
skolårens lektionsarbete är dock redan förut så pressat, att varje
ytterligare inskränkning av lektionstiden måste betecknas som
sten på börda. För lärarnas del är fördelningen av den nya,
ganska ansenliga arbetsbördan ytterst ojämn och fullständigt
irrationell. Någon bestämmelse för att nå en jämn fördelning
hade väl kunnat åstadkommas. Hela anordningen gör i sitt
nuvarande skick snarast intryck av ett löst hugskott, vars
konsekvenser och praktiska utformning lagstiftaren ej brytt sig om
att tänka igenom.
Ytterligare skall koncentrationen, när så prövas lämpligt, ökas
genom periodläsning, »varvid olika ämnen växelvis under viss
del av läsåret erhålla ett större timantal och under andra tider
läsas under ett mindre antal timmar eller helt nedläggas».
Koncentrationsläsningen anses ju äga synnerligen stora fördelar
och anbefalles varmt av skilda pedagogiska auktoriteter. Den
skulle för en experimentellt anlagd lärare vara mycket lockande.
Naturligtvis kan också en lärare, som har mer än ett ämne i
en klass, anordna en liten periodläsning, men detta
förfaringssätt lär väl aldrig komma att användas mer än sporadiskt. För
att anoråna sådan undervisning i nämnvärd omfattning skulle
rektor nödgas uppgöra åtminstone två extra schemata per
läsår. Därmed är allt sagt; antagligen skulle de praktiska
svårigheterna visa sig oöverkomliga. Och så inskränkes även
denna modernitet till ett vackert men betydelselöst ornament.
Den fysiska fostran har tillgodosetts genom de bekanta s. k.
idrottsdagarna. De äro väl den detalj av organisationen, som
efter dess införande givit mesta stoffet till den offentliga
diskussionen. Man ser och hör ofta beklaganden över att
idrottsdagarna användas till andra sysselsättningar än idrott.
Lärarnas inkompetens som ledare framhålles alltemellan även av dem
själva med en misstro till de egna möjligheterna, som annars
lyckligtvis är sällsynt hos vuxna och normala människor.
Själva termen idrottsdagar utövar därvid en olycklig inverkan.
Enligt stadgan skola dessa lovdagar (15—20 per år) användas
»för främjande av idrottsliv och friluftsverksamhet genom
anordnande av idrottsövningar, längre vandringar,
naturvetenskapliga och historiska exkursioner och andra studieutflykter,
friluftsarbete och dylikt under läroverkets ledning och tillsyn».
Som man ser, är idrotten ingalunda dominerande, och enligt
Undertecknads mening skulle det vara mycket ledsamt, om fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
