Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Läroverksreformens förverkligande och det nya gymnasiet. Av Karl Thunell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66 KARL THUNELL
kunde ha kostat på sig ett erkännande, att de femton
friluftsdagarna normalt måste betyda minskad kurs. Man kunde ha
framhållit, att fördelarna med arbetsskolans långsammare
arbetssätt uppväga även någon nedgång i kunskapsmåttet (om nu
kunskapens kvantitet verkligen spelar någon större roll) och
att man i varje fall icke kommer ifrån gymnasiets fördärvliga
mångläseri utan att företaga vad riksdagen och andra
myndigheter kalla »en grundlig utrensning av överflödigt eller
otidsenligt stoff». Ansåg maji detta onödigt att säga, bedrog man sig
grundligt. Tvivelsutan är det större kunskapsmåttet skuld till
att till den nya läroverksstadgan kursplaner ha anknutits, som
i de flesta ämnen, kanske i alla, omöjligen kunna medhinnas
utan en höggradig forcering. Den eftersträvade avspänningen
har fullständigt uteblivit; möjligheten för läraren att söka sig
fråm till nya metoder, för eleverna att anpassa sig efter ett
nytt arbetssätt är minimal. Här finns ingen undanflykt: de
bästa föreskrifter, de lojalaste ansträngningar studsa tillbaka
mot denna isbarriär »jag hinner inte». Det oformligt uppsvällda
kunskapsstoffet är vårt gymnasiums radikala onda.
Det måste också sägas, att studentexamen i viktiga avseenden
försvårar stoffets minskning. Den arbetar t. o. m. i motsatt
riktning: en nyhet, som en gång kommit med i en
studentuppgift, kan naturligtvis komma igen och anses därför av en
noggrann lärare för framtiden höra till kursen. Att många lärare
sätta en ära i att inför censor kunna uppvisa »goda resultat»
är tyvärr oomtvistligt och psykologiskt lättförklarligt. Därav
uppkommer en skadlig tävlan; det är ju också klart, att de goda
resultaten lättast vinnas genom drill, framför allt av det
formella. Sålunda förklaras en god del av våra läroverks vanliga
överskattning av den formella detaljkunskapen, medan t. ex.
i språkundervisningen stilistiken och realia få vidkännas en
motsvarade undervärdering. Reproduktioner och uppsatser på
främmande språk äro relativt sällsynta men översättningar med
lexika å la Auerbach äro regeln; vid bedömande av skrivningar
räknas bockarna snarare än de vägas. Allra viktigast är kanske,
att studentexamen praktiskt taget omöjliggör pedagogiska
försök. En ny metod kan ju misslyckas, och då står man där i
studenten — det är en risk, som de flesta lärare helst inte utsätta
sig för. Allt sammantaget gör, att förberedelsen till
studentexamen efter nya ordningen som efter den gamla mest av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
