Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Macanlay redivivus. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en verkligt human människa. Efter frivola äventyr i ungdomen
levde häri i ett livslångt, obrutet lyckligt äktenskap med
»Englands klyftigaste kvinna, som annars förr eller senare kom i
gräl med var och en». Hans brev till henne, av vilka
karakteristiska prov äro tryckta bland »Select Documents», innehålla
verkligt nobla uttryck för hans känslor. Det är betecknande,
att för hans karakteristik engelska författare (utom Macaulay!)
ideligen tillgripa ordet »serene», som i sin oöversättliga glans
i varje fall borde utesluta allt lumpet. Men på samma gång
är det obestridligt, att han genom sina ständiga förbindelser
med den störtade Stuartska släkten, vilka åtminstone vid ett
bekant tillfälle under Vilhelms tid överskredo landsförräderiets
gräns, gjorde sig skyldig till ett tarvligt dubbelspel. Politiskt
räcker visserligen för honom liksom för Godolphin och hela
raden av andra statsmän ur båda partierna, som voro med i
samma dunkla spel, den förklaringen, att man ville ha en
försäkring i framtiden, hur den än gestaltade sig, en framtid vars
ovisshet vi efteråt ha lätt att glömma.
Till de ledande gestalterna under de år det här gäller höra
ock den kallblodige Godolphin, vilken som lord high treasurer
skaffade de finansiella förutsättningarna för Marlboroughs
triumfer, och speakern Harley, f. d. whig, nu moderat tory,
verkande i rikets tjänst med »hemliga viskningar i korridorer och
baktrappor». Vid hans sida skymtar redan den under namnet
Bolingbroke sedermera vittberömde Henry S:t John, ännu i
mitten av tjuguåren, geni, lantjunkare, libertin och fritänkare
och samtidigt de ortodoxes hjälpare i alla försök till
dissenterförföljelse. Av en motsatt typ är den lojale och dystre
(»dismal») Nottingham, som till krisen 1704 stod kvar som
statssekreterare. »Whig-juntans» män äro ännu i onåd, och den
sensitive charmören Shrewsbury, »hjärtanas konung», förnöter
sin tid med esteticerande i Rom. Peterborough och doktor Swift
höra närmast till verkets kommande delar, men Defoe är redan
i full verksamhet som politisk satiriker och — efter
vederbörligen utståndet fängelsestraff — som Harleys hemlige rapportör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
