Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Macanlay redivivus. Av Herman Brulin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om den engelska parlamentarismen som det så att säga
naturenliga statsskicket. Även Trevelyan på sin höjd förlåter
Vilhelm III hans obenägenhet att övergå till systemet med
enhetliga ministärer av underhusmajoritetens färg. Men han
medger dock obetingat (i förordet till Select Documents), att ett
farligt krig skapar ett undantagsläge.
I ett par förträffliga kapitel tecknar han de vapen, med vilka
England vann kriget och befäste sin ställning bland de ledande
världsmakterna. I motsats till flottan, som var nationens —
och framför allt tories’ — favorit, var en stående armé sedan
Stuartarnes och Cromwells dagar föremål för båda partiernas
djupa avsky. Då kriget nalkades, gällde det att bringa upp den
till full stridsduglighet från den siffra av — 7,000 man, som
parlamentet i våldsam opposition mot Vilhelm III lyckats få
fastslagen. Det gick, men inte med de skönaste medel.
Brottslingar och gäldenärer stuckos utan vidare in i leden, och snart
började man ålägga de kommunala myndigheterna att leverera
användbart folk, som saknade medel till sitt uppehälle, och
stimulera nitet genom premier per styck. Marlboroughs icke
minsta förtjänst är att genom sträng disciplin, flitig övning
och noggrann omsorg om manskapets föda och beklädnad ha
förvandlat detta råmaterial till en av tidens bästa arméer.
Någon nationalhär var den dock icke, utan den bestod till stor
del av hyrt manskap; vid Höchstädt—Blenheim kämpade,
beräknas det, 9,000 engelsmän bland inalles omkr. 50,000 allierade.
Ett annat tal, som kan ge anledning till åtskillig eftertanke,
är den beräknade dödssiffran för britiska trupper under det
avgörande året 1704: högst 5,000, medan medelårssiffran under
världskriget sättes till 200,000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
