Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Litteratur - Svensk skönlitteratur i Finland 1930. Av Göran von Rettig - Bertel Gripenberg: Vid gränsen - Arvid Mörne: Den förborgade källan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR
SVENSK SKÖNLITTERATUR I FINLAND 1930
Man har blivit så van att betrakta de tusen sjöarnas land också såsom
ett de tusen lyriska källsprångens, att man blir slagen med förvåning
av att finna, hur sparsamt lyriken blev företrädd i fjolårets skörd; det är
ett mäktigt tecken på tidens smak att till och med här prosa av
tvivelaktigt värde tillåtits göra sig bred på konstnärlighetens och traditionens
bekostnad. Det värdefullaste, som kom till oss över Bottenhavet, var i alla
fall att finna i de gamla diktarveteranernas som vanligt kvantitativt tunna
häften, och den omständigheten ger anledning att börja med lyriken.
Bertel Gripenberg diktar alltjämt under inflytande av den allt
omstörtande upplevelse, frihetskriget för honom innebar. Av Baudelaireepigonen
och »Rosenstadens» sensuelle njutningstrubadur blev en stridsbard och
lov-prisare av hjältedådet. Handling — det är numera den skalds paroll, som
fordom diktade om spleenen. Avståndet var dock kanske icke fullt så stort
som det kunde synas. Fransk »gloire» var alltid en av ingredienserna i
hans dikt, och i hans nationalism, hur ärlig den än är, ryms mycket av
posen »fjädern i min hatt». Diktsamlingens titel, Vid gränsen,
antyder, att diktaren känner sig stå inför nya perspektiv, men alltjämt är
det, liksom för tolv år sedan, kampens intryck som äro bestämmande. Det
är en sträng och hård göticism, som skalden hamnat i, och många av detta
häftes dikter äro därför också mindre deklamatoriska och sprungna ur en
djupare källa och skrivna under allvarsfylldare aspekter än det mesta av
hans produktion. Det väntar skalden en vågsam färd till nya land och öden,
där en sträng Herre väger värdena:
Stridens Gud, pliktens Gud
tag emot min själ!
Arvid MÖrnes kris grep säkert djupare än Gripenbergs, och han har
alltsedan den stora sociala besvikelsen på olika vägar sökt att finna en
jämvikt i tillvaron. I inledningsdikten till Den förborgade källan
säger han sig äntligen ha funnit det livets vatten, vars budskap aldrig
nådde honom från hav och skär, hans gamla motivkrets; men alltjämt
tyckes hans fatalistiska pessimism obruten, lika tung faller hans fråga och
anklagelse mot livets makter, och endast inslaget av religiösa tankegångar,
bilder och motiv vittnar om den pilgrimsfärd, han för ett par år sedan före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
