Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Dagens frågor - Romanism och bildningsarbete inom kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR
Romanism och
bildningsarbete inom kyrkan.
Den 10 mars.
Ingen iakttagare av det religiösa läget i
vårt land kan undgå att lägga märke till
den kris, som kyrkan f. n. genomgår. Den imponerande aktivitet, som
flerstädes från prästerligt håll utvecklas, motsvaras knappast av någon
större religiös livaktighet i församlingarna. Talet om »de tomma kyrkorna»
är icke bara ett slagord.
Bland föreslagna botemedel ha strävandena efter en liturgisk förnyelse
av gudstjänsten på sista tiden tilldragit sig särskild uppmärksamhet. Ingen
torde vilja bestrida, att dessa strävanden i och för sig äro både
berättigade och nyttiga. Kyrkan kan omöjligen vara likgiltig för
gudstjänstformernas skönhet och värdighet. Emellertid har man med rätta känt sig
betänksam inför den tendens, som bland »ritualisterna» oförtydbart gör
sig gällande, att vid förnyelsen i fråga hämta mönster från
fromhetsrikt-ningar, som nu en gång för alla äro främmande för evangelisk
religiositet. Rekordet har slagits i det mässförslag, som nyligen publicerats av en
gotlandskyrkoherde av västsvensk härstamning, Kåre Skredsvik. Bortsett
från att svenska språket (med ett par smärre undantag) ansetts vara
värdigt att tjänstgöra såsom liturgiskt tungomål är denna mässa i princip
helt och hållet romersk-katolsk. Hela den ceremoniella apparaten med
korstecken, bugningar, kyssning av evangelieboken, promenader mellan
altarets »evangeliesida» och »epistelsida» o. s. v. har accepterats. Detta är
dock kanske en bisak. Viktigare är, att den rent magiska mässoffertanke,
som Luther och Olaus Petri efter heta strider lyckats utmönstra ur
gudstjänsten, här sättes i centrum. Tendensen angives med tacknämlig
uppriktighet i inledningen. »Den svenska kyrkans högmässoordning utgöres
av stympade rester av en gammal, ärevördig offerliturgi. Ritens syftemål
är att i sinnenas värld nedföra Guds kraft på ett sätt, som skiljer sig från
den Eviges allmänna nåde- och kraftverkan. Därför måste riten
utföras riktigt, just på det sätt, som Kyrkans allmänna tradition ger vid
handen, att den bör utföras.» Det sakligt-mekaniska sätt, varpå här
»Guds kraft» nedföres med hjälp av den »riktiga» riten, ligger helt i linje
med av Rom knäsatta, primitivt magiska föreställningar. I oförsonlig
motsats härtill står den evangeliska uppfattningen, att Gud endast på ett
personligt sätt möter människan, i Ordet och bönen. Den evangeliska
gudstjänstordningen inclusive sakramentsläran återspeglar detta
personliga gudsbegrepp. En reträtt på denna punkt är icke möjlig utan helt
uppgivande av arvet från reformationen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
