Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. 10 mars - Dagens frågor - Presidentvalet i Finland - Militärmanskapets civilanställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS ^RÅGOR 91
under den sista tidens stormar hållit statsskeppets roder, och han har icke
tvekat att kraftigt gå till rätta med överdrifterna bland sina mest
hetlev-rade anhängare. Hans proklamation före valet att ordning och lugn skulle
upprätthållas oavsett utgången, och hans ingripande mot herrarna i
tidningen Aktivisti visar också att han icke är sinnad att tolerera ett fortsatt
orostillstånd.
Finland kan med tillförsikt se fram mot lugnare tider. På statens mest
utsatta post har man fått en man, som är van vid barska vindar och som
aldrig dagtingat med sin övertygelse. Och fastän han har gått fram ur en
hård och förbittrad partikamp och valts med minsta tänkbara majoritet,
är han genom hela sitt förflutna och sin sällsynta personliga auktoritet en
samlingens man. Mer än någon annan har han gjort sig skickad att ovan
partierna utöva de betydelsefulla prerogativ, som författningen tilldelar
Finlands statschef.
Omkring den l november varje år väller en ström
av krigsmaktens uttjänta underbefäl och
stammanskap ut över den allmänna arbetsmarknaden. Efter att ha ägnat ett flertal
år åt det militära arbetet och därunder genomgått utvecklande och
meriterande skolor, äro dessa s. k. fördettingar hänvisade till att efter bästa
förmåga bryta sig nya vägar för förvärvsarbetet. Möjligheterna härtill äro
dock i regel föga lysande: under perioder av ekonomisk nedgång och
driftsinskränkningar ter sig de avskedades situation ofta hopplös. De år 1925
beslutade indragningarna och organisationsändringarna ha ytterligare
skärpt frågans redan förut svåra läge.
Man skulle kunna säga, att det är statens enkla och naturliga plikt att
tillse, att de unga män, som ägnat sina första mannaår åt rikets tjänst,
icke bli lidande på detta, utan att de åtminstone tillförsäkras en god start
i det allmänna förvärvsarbetet. Den militära tjänsten kräver folk i en viss
ålder och de organisatoriska förhållandena medgiva en längre tids
kvarstående endast för ett försvinnande fåtal. Alla övriga — det stora flertalet —
måste kopplas in på nya spår. Men föga är vunnet med att endast fastslå
statens moraliska skyldighet. Redan länge har det varit uppenbart, att
något måste göras. Men frågan om huru civilanställningsproblemet skall lösas
är icke lika lätt avfärdad; varje försök har ständigt stött på hinder och
svårigheter av alla slag. Utredningarna ha icke lett till praktiska resultat,
civila myndigheter och ämbetsverk ha ställt sig oförstående, och trots att
frågan stått på dagordningen ända sedan sekelskiftet, skickas de uttjänta
militärerna ännu i dag ut i världen att reda sig med den hopsamlade
sparpenningen och i bästa fall en avskedspremie.
Statens bristande omvårdnad om det avskedade militärmanskapet
betecknar något ont och osunt. Och det onda har på senare tid förvärrats. För
icke länge sedan påvisades från ansvarigt militärt håll risken av att släppa
de f. d. fast anställda vind för våg ut i livet, där de icke sällan bli föremål
för en systematisk påverkan från samhällsfientligt håll, för vilken de utan
drägliga existensvillkor förklarligt nog bli på ett alldeles särskilt sätt
mottagliga. Det är utan vidare uppenbart, att ett förhindrande av detta ur
allmän synpunkt vore värt de största ansträngningar. En godtagbar lös-
Militärmanskapets
civilanställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
