Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Om processreformen. Några ord i anledning av den kungl. propositionen. Av Ernst Kallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110 ERNST KALLENBERG
appell- eller revisionsinstans. Det gäller härvid, som bekant,
att avgöra, linrnvida talan skall få fullföljas till denna instans
i sakens hela vidd, d. v. s. i anseende till dess såväl faktiska
som rättsliga sida (appell), eller om fnllföljden skall få avse
allenast den rättsliga sidan (revision). Ett mycket viktigt, efter
min mening avgörande, skäl för det förra alternativet är, att
garantierna för rättskipningens säkerhet i hög grad ökas, om
det är medgivet att draga under högsta instansens prövning
icke blott frågan om det rättsliga bedömandet ntan jämväl det
faktiska, d. ä. frågan om vad som är att hålla för sant i målet.
Propositionen har bestämt sig för appellalternativet.
Ett av processreformens hnviidområden, gemensamt för [-civi]-och-] {+civi]-
och+} straffprocessen, är bevisrätten. Alla äro säkert eniga om,
att de i 17 kap. rättegångsbalken förekommande reglerna om
bevisning till stor del äro föråldrade och böra ersättas av
stadganden, som överensstämma med nutida uppfattning i
hithörande ämnen. Det centrala spörsmålet är här frågan, om
domaren i sin prövning av vad som är att hålla för sant bör
vara fri (den fria bevispröviiingens teori) eller bunden av
regler i lagen (legal bevisteori). Inom rättsvetenskapen är denna
fråga för länge sedan avgjord till förmån för den fria
bevisprövningen, och samma uppfattning ligger till grund för alla
nyare främmande lagars bestämmelser i ämnet. Vår gällande
lags bevisregler, som i anslutning till den allmänna
åskådningen vid tiden för dess tillkomst för två hundra sedan i
viktiga stycken äro uttryck för den legala bevisteorien, har
sedan dess genom sedvanerätt, vars källa är domstolspraxis,
i betydelsefulla delar ersatts av regler, som lämna fritt
utrymme för domarens fria bedömande. De ändringar, som
genom praxis sålunda åvägabragts, äro så naturliga och med
samhällsutvecklingen i dess helhet så stämmande, att de
knappast tilldragit sig någon större uppmärksamhet utom
juristernas krets. Ännu kvarstå dock lagstadganden av den innebörd
och kategoriska avrättning, att de icke kunnat av praxis
frångås, ehuru deras otidsenlighet och ofördelaktiga inverkan
på rättskipningen allmänt inses; jag syftar särskilt på
bestämmelserna om vittnesjäv. Propositionen, i likhet med
Processkommissionen och vissa tidigare lagförslag, har givetvis låtit
sitt program omfatta en ny bevisrätt och däri sett ett av
reformens allra förnämsta partier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
