Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. 16 april - Dagens frågor - Stockholmsvalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
DAGENS FRÅGOR
ligen för högern som det största partiet bland dessa, men å andra sidan
syntes de dock hava åtminstone vissa gripbara chanser till nyerövringar på,
det röda blockets bekostnad. Härav blev emellertid intet;
socialdemokratiens röstetal stegrades våldsamt, dess procentuella andel i
valmans-kåren ökades med ett flertal enheter och den borgerliga fronten trängdes i
motsvarande mån tillbaka. Slutfacit innebar rent socialdemokratisk
fullmäktigemajoritet i rikets största stad.
Vilka äro orsakerna till detta kännbara nederlag för svensk
borgerlighet? Frågan är vansklig att besvara. Ett valutslag låter sig aldrig förstå
från ett en gång för alla uppgjort partipolitiskt schema utan är främst
ett folkpsykologiskt problem. Ur den synpunkten kunna utan vidare de
förklaringar lämnas åt sitt värde, vilka, uttänkta av människor med en
älskvärd svaghet för dialektiska övningar, lägga huvudvikten vid vissa
programmatiska finesser. De liberala skönandar, som icke ville
kompromettera sig genom att vid det samtidigt med stadsfullmäktigevalet
förrättade elektorsvalet gå i allians med den tullvänliga högern, ha sålunda
knappast för den skull häft någon större attraktionsförmåga på
huvudstadens konsumentmassor. Det måste därmed anses styrkt, att frågan orn
protektionism och frihandel ingalunda spelat den roll i den tilländalupna
valstriden, som man på ett tidigare stadium ville tillerkänna densamma.
De herrar och damer på den borgerliga vänsterkanten, som under
hänvisning till denna fråga fortfarande envisas att läsa själamässor över den
borgerliga samlingen, dokumentera endast ett oändligt
verklighetsfrämmande sinnelag.
En faktor, som däremot särskilt är förtjänt av att uppmärksammas och
som också påtalats i åtskilliga valbetraktelser, är frågan om
fackföreningsrörelsen. Det är obestridligt, att fackorganisationerna i Stockholm
verksamt bidragit till den socialistiska valsegern såväl medelst rikliga
penninganslag som genom att ställa sin armé av förtroendemän och funktionärer
till det socialdemokratiska partiets disposition. När man nu på sina håll
gör gällande, att denna fackligt-politiska kraftutveckling blott vore svaret
på de vid årets riksdag väckta motionerna mot fackföreningarnas
övergrepp, är detta en påtaglig överdrift. Det skulle först och främst vara
att ganska ordentligt underskatta motståndarnas organisatoriska talang
att tro, att icke detta samarbete mellan arbetarrörelsens tvenne
huvudformationer länge hade varit noga förberett. Än vidare är det från
fjolårets landstings- och stadsfullmäktigeval bekant, att valmanskåren på
sådana orter, som i speciellt hög grad varit utsatta för fackföreningarnas
trakasserier, ofta reagerat mycket starkt i borgerlig riktning. Varför skulle
då huvudstadens befolkning, som själv haft den allra livligaste förnimmelse
av den fackliga terrorn, förhålla sig så väsentligt annorlunda gentemot
densamma? Naturligen utesluter ej detta, att den i och för sig fullt
berättigade vaktslagning kring hävdvunna frihetsbegrepp, som i
omnämnda motioner tagit gestalt, inom arbetarrörelsen demagogiskt
utnyttjats’f or en häftig antiborgerlig kampanj. För en svensk arbetare, och
särskilt en arbetare i Stockholm, är den fackliga organisationen oavsett alla
fel och brister någonting nästan sakrosankt, och ett angrepp mot denna
underlättar följaktligen en mobilisering av arbetarepartiets reserver. Detta in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
