Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Historien och nuet. Av Nils Ahnlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 NILS AHNLUND
Historien är nödvändig för att göra sig hemmastadd i sin
värld, säger Geijer. »Man behöver känna sin tid för att i den
kunna verka; men den förklaras blott genom kännedomen av
de förflutna tider.» Satsen har bland historikerna själva väl
obestridd giltighet, om också meningarna skilja sig däri,
huruvida förklaringen av nuet må anses som det uteslutande syftet
för historisk forskning och för vidmakthållandet av historiskt
intresse. Ernst Troeltsch, den tyske protestantiske teologen,
som i vår tid givit några av de skarpsinnigaste bidragen till
dryftningen av historien som samhälleligt livsproblem, ställer
saken på sin spets och förklarar, att förståendet av samtiden
städse är all historias sista mål. För så vitt ett mål erkännes
vara berättigat, torde han också ha rätt i huvudsak. Och i
varje fall är människan i sin funktion som historiker
oeftergivligt beroende av det närvarande. Väl kan det tyckas, som
om utredningsdriften, den rena vetgirigheten, jå, det omängda
sanningskravet ofta vandrade egna stigar, suveränt
obekymrade om dagens plågor och glädjeämnen, men varje sysslande
med mänskliga förehavanden i det förflutna har på
analogiernas väg, genom subjektets oundvikligen tidsbestämda
utgångspunkter, en mäktig förbindelselänk med det omgivande nuet.
Med all sin yrkesmässiga apparat är historikern underkastad
samma lagar som andra dödliga. Han ser endels. Här ligger
en huvudförklaring till historiens karaktär av fortlöpande
revision. Nya tider se med nya ögon och anlägga nya
värderingar. Det förbisedda får betydelse. Gränsmärken förflyttas.
En av de frågor, som på senare år livligast sysselsatt Europas
och Amerikas historiker, är möjligheten av en annan och mer
oantastlig periodindelning än den hävdvunna i forntid,
medeltid och ny tid.
Vi närma oss alltmera ett område, där den historiska
kunskapens vanskligheter på ett hotande sätt samla sig. Hur långt
kan den användas till nuets tjänst, till samtidens vägledning!
Historiens lärdomar, förebilder och varningar, historien som
läromästarinna eller domstol — allt detta är gamla välkända
formler och begrepp. De ha karaktären av outrotliga ledmotiv,
av konstanta grundföreställningar med förmåga att väcka ett
lidelsefullt intresse. Det tillhör sakens natur, att de ofta och
grovt missbrukas, mindre mot bättre vetande än i god tro.
Budet vce vlctis finner framför allt här sin tyranniska tillämp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
