Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. 29 maj
- Flygvapnet och kommande krig. Av Gustaf Sergel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att kämpas om luftherraväldet och att den som erövrar det
förvärvat en av de viktigaste förutsättningarna att påtvinga
motståndaren sin vilja.
*
Den fortsatta framställningen skall i överensstämmelse med
vad som tidigare framhållits göras från två skilda
förutsättningar — två olika arbetshypoteser — för att granska vilka
konsekvenser dessa kunna medföra. Först skall
undersökningen ske under förutsättning, att den ena parten lyckats
tillkämpa sig ett bestämt luftherravälde och därefter under
antagande, att så icke blivit fallet.
Må vi alltså först antaga att kampen om luftherraväldet har
rasat ut, och den ena parten har blivit segrare. Han har till
stor del krossat motståndarens flygande materiel, skadat eller
nedkämpat hans baser, depåer och flygindustri. Vad som
återstår av fiendens flygvapen är så obetydligt, att det ej längre
är att räkna med. Man kan även för att få nödvändig skärpa
i konturteckningen till en början göra det tankeexperimentet, att
lant- och sjöstridskrafterna av utvecklingen skjutits tillbaka
så, att de vid sidan av luftstridskrafterna framstå såsom mera
sekundära medel. En arbetshypotes alltså, vars reella värde
tillsvidare lämnas åt sidan; en bild av luftkriget i dess
»absoluta form». Sedan avgörandet fallit i kampen mellan
luftstridskrafterna, vore också kriget praktiskt taget avgjort. Ty
mot den obestridde segraren i luften stode den slagne lika
värnlös som tidigare mot en segerrik armé. Enda skillnaden
vore, att fiendens hot för att manifestera sitt herravälde skulle
taga sig uttryck i bombangrepp mot den besegrades livscentra
i stället för deras ockupation av lantstridskrafter.
Häremot invändes från vissa håll, att den på marken
stridande människan dock aldrig ger vika, förrän denna mark bit
för bit genom kamp tagits från henne; en farlig
missuppfattning. Erövrandet av land och städer och dessas besättande är
endast lantstridskrafternas form för att manifestera sitt
herravälde, deras verkan mot fiendens livscentra.
Sjöstridskrafternas form är att avspärra tillförseln, luftstridskrafternas
att förstöra befolknings- och industricentra, kommunikationer
m. m. Vilken manifestation som är verkningsfullast kan icke
sägas generellt. Det beror ytterst på samhällsstrukturen.
Flertalet av Europas stater kunna nu kännetecknas som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0186.html
