Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4. 29 maj
- Dagens frågor
- Lag och rätt
- Den kyrkliga fredsresolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
särskilt i ett svårskött län. Det vore kanske anledning att i framtiden tänka
icke blott på politiska och administrativa meriter utan även i någon mån
på duglighet för uppgiften, när det gäller att utse nya landshövdingar.
Det blod, som utgjutits i Ådalen, kommer först och främst över deras
huvuden, som genom ansvarslös agitation och förakt för lag och ordning
underblåst upploppstendenserna; men även den överhet, som genom
svaghet, vankelmod och bristande förutseende gjort ont värre, får bära sin
dryga del av ansvaret.
Den kyrkliga fredsresolutionen.
Det sextonde allmänna kyrkliga mötet i Stockholm i
april detta år diskuterade bl. a. folkkyrkans
ställning till fredsrörelsen. Vid det s. k. Ekumeniska rådets sammanträde i
Eisenach i september 1929 framlades ett resolutionsförslag i fredsfrågan,
vilket senare antogs av verkställande kommittén för »Världsförbundet för
mellanfolkligt samförstånd genom kyrkosamfunden». Denna kommittés
mening var givetvis, att de olika kyrkosamfunden skulle ge denna resolution
sin anslutning. Att det kyrkliga mötets ordförande, ärkebiskopen, med
sitt starka intresse för det ekumeniska arbetet skulle konfrontera mötet med
detta från Eisenach stammande fredsuttalande var ju att vänta.
Själva resolutionen består av fyra punkter. De tre första innebära en
anslutning till Kellogg-pakten och ett uttalande om, att »nu gällande
traktater måste i fredens intresse revideras» (jfr N. F:s pakt § 19) och att alla
tvister böra avgöras genom medling eller skiljedom. De innehålla ej något,
som i exneutrala länder behöver väcka motstånd. Den fjärde punkten
däremot är betydligt mera omstridd, ty den berör frågan, hur kyrkan och
dess ledning skola uppträda inför den världsliga staten i händelse av
krigsfara. Flera olika versioner av denna del av resolutionen ha därför
framkommit i mildrande eller skärpande syfte.
Även ärkebiskop Söderblom har framlagt en formulering av denna fjärde
punkt, och det var denna läsart, som förelades det kyrkliga mötet. Den
hade följande lydelse:
»Rättsordningen är Guds verk, och det är kyrkans plikt att inskärpa
dess helgd och verka för dess utbyggande även utöver nationernas gränser.
Därest en stat i förhållande till en annan stat eller flera andra stater
iklätt sig generell förpliktelse att underställa uppkommande tvister
förlikning, skiljedom eller rättsligt avgörande, bör sålunda kyrkan under alla
förhållanden orubbligt hävda den ovillkorligt förpliktande arten av en
dylik förbindelse, samt därför, om i ett givet fall det egna landets
regering med åsidosättande av denna förpliktelse vägrar underställa tvist
dylikt förfarande, uttala sin förkastelsedom över varje sålunda uppkommet
krig och i ord och handling taga avstånd från detsamma. Härmed har
principen om nationernas försvarsplikt i andra än nu
berörda fall icke blivit rubbad.»
Härvid är att märka att det svenska biskopsmötet, som tidigare fått sig
denna resolution förelagd, endast antagit första delen, t. o. m. orden »en
dylik förbindelse»; den spärrade slutmeningen i ovanstående tillades under
mötet på förslag av en av huvudtalarna, docent J. Cullberg, och emanerar
alltså ej från ärkebiskopen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0198.html
