Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Dagens frågor - Professorskompetensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ändå sedan förklaras inkompetent — han har ännu ej skaffat sig den
kvalificerade kompetens, som enligt svensk uppfattning bör krävas. I
utlandet kan dylikt ej tänkas. Det är våra universitetsmyndigheter, som hos
oss äro garanter för upprätthållandet av kontinuiteten i detta avseende,
och de ha att gå till sin granskning på basis av de sakkunnigas motiverade
utlåtanden; det är ej deras uppgift att endast räkna de sakkunnigas röster
pro et contra. Våra universitet ha ej någon skyldighet att, då det gäller
tillsättandet av en professur, följa domareregeln att hellre fria än fälla.
De anse i stället som sin uppgift att till sina främsta lärareposter utse
personer med fullt dokumenterad kompetens.
Det tyckes ligga en egendomlig ödets ironi över den utveckling, som vårt
akademiska befordringsväsen har genomgått och håller på att genomgå.
Under det man, som sagt, i utlandet handlar på synnerligen subjektiva
grunder och dessa tillsättningar där sällan eller aldrig bli föremål för
offentlig kritik, har man i Sverige strävat att uppnå den strängast möjliga
grad av objektivitet — med resultat att den offentliga kritiken endast blir
desto mera högljudd. Man söker att till det yttersta borteliminera
subjektiva faktorer; för närvarande arbetar en kommitté, med uppgift att
ytterligare objektivisera vårt befordringsväsen. Professorstillsättningen har
blivit en rättslig procedur, där parterna i målet för varje ny instans äro
berättigade att andraga nya argument och tillkalla nya vittnen. Och
kulmen nås genom prof. Lundstedts krav, att riksdagen skall gottgöra en
»rättskränkning» mot en avliden, ej befordrad sökande genom att bevilja
hans efterlämnade maka pension, såsom om han blivit till professuren
utnämnd! Och för detta kravs tillgodoseende röstar en ej obetydlig
minoritet av riksdagens andra kammare. Hela denna saks behandling i kamrarna
är ett bevis så gott som något för riksdagens olyckliga strävan att lägga
sig i allt möjligt inom förvaltningen, som den varken besitter
kvalifikationer eller befogenhet att bedöma. Behöves en ytterligare utvecklad
förvaltningskontroll, så må den utbyggas i överensstämmelse med vårt
statsskicks allmänna principer men ej övertagas av riksdagen.
Den sköldska frågan ger dessutom anledning till ytterligare en reflexion.
Det är för det vetenskapliga arbetet i vårt land i hög grad beklagligt,
att en del av den svenska pressen söker att utnyttja de akademiska
befordringsfrågorna som ett objekt för allmänhetens sensationslystnad.
Under sken av upphöjd objektivitet kastar man in de mest subjektiva moment
i striden. Pressen och den stora allmänheten äger i regel ej den ingående
kännedom om en svår och invecklad akademisk befordringsfråga, att de
lämpa sig som domare i densamma. Med full rätt kallade universitetets
nuvarande kansler de beskyllningar, som i fallet Sköld riktats mot Lunds
universitet, för »upprörande». Inga än så skickligt utformade normer
skola kunna råda bot på den allvarliga olycka, som de ständigt
återkommande, upprivande striderna innebära för våra universitet och högskolor,
om ej den utomstående allmänhet, som saknar nödiga förutsättningar för
ett bedömande, blir i högre grad än nu medveten om sin begränsning och
man särskilt inom såväl riksdagen som pressen klarare känner sitt ansvar
i detta avseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
