Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. 29 maj - Dagens frågor - Rysslands ekonomiska omdaning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200 DAGENS FRÅGOR
finansieras, bör det först fastställas, att allt kapital måste uppbringas inom
landet, då några långfristiga lån från utlandet knappast heller i
fortsättningen kunna påräknas. Den ursprungliga finansplanen förutsåg tre
utvägar härför. För det första skulle en väsentlig del av kapitalbehovet
täckas genom ackumulering av överskott från statsindustrien, vilka skulle
erhållas genom en fortgående sänkning i produktionskostnaderna med
tillhjälp av rationalisering och ökad arbetsintensitet. Genom att samtidigt
bibehålla höga försäljningspriser inom landet, vilket möjliggöres genom
utrikeshandelsmonopolet och varubristen, skulle industrien alltså till stor del
kunna finansiera sin egen utbyggnad. Vi veta nu, att denna uträkning ej
visat sig riktig, ty trots alla påtryckningar av olika slag har den planerade
sänkningen i industriens självkostnader endast delvis kunnat genomföras
samtidigt som varukvaliteten ytterligare märkbart försämrats. Detta är en
mycket allvarlig motgång, som medfört rubbningar i finansplanen särskilt
som denna även utsatts för stora påfrestningar genom den forcerade
kollektiviseringen på landsbygden och de starkt fördyrade
industrianläggningarna. Hålet har fått fyllas med sedelpressarnas hjälp, vilket framkallat
tydliga inflationssymptom i landet. Övriga finansieringsmedel bestå i
direkta och indirekta skatter samt inrikeslån av mer eller mindre
tvångsnatur, men avvecklingen av privathandeln och utrotningskriget mot de
besuttna befolkningslagren, särskilt kulakerna, ha försvagat skatteunderlaget
och därmed även försvårat dessa utvägar för finansiering av
femårsplanen.
I verkligheten tages för närvarande i Sovjetunionen en alldeles
oproportionerligt stor procent av folkinkomsten i anspråk för kapitalbildningen.
Sammanställer man detta förhållande med de låga lönerna — de tid efter
annan företagna löneförhöjningarna kunna ej uppväga den fortgående
prisstegringen på den fria marknaden, dit arbetarna i stor utsträckning äro
hänvisade — de med få undantag underhaltiga bostäderna samt den
konstanta livsmedels- och varubristen, får man en skrämmande bild av den
ryska arbetarens låga levnadsstandard. Den, som icke med egna ögon
iakttagit dessa förhållanden, kan knappast göra sig en föreställning härom.
Hur ser nu det lyckorike ut, som skall bliva det stackars ryska folkets
belöning för alla de lidanden och umbäranden, som det för närvarande får
utstå? Fulöp-Miller lämnar svar på denna fråga i sitt ytterst intressanta
arbete »Geist und Gesicht des Bolschewismus» på följande sätt: »I
Ryssland uppstår en ny värld utan personlig livsglädje, med bilder utan färg,
med musik utan välljud, världsåskådning utan den levande tankens inre
stöd, en mekaniserad värld, i vilken det endast kommer att finnas själlösa
människor.» En värld, kan man tillägga, där maskinkulten skall ersätta,
religionen och arbetarkasernen hemmet, där den organiserade massan skall
förkväva varje individualism och där A och O är blind lydnad för den
kommunistiska staten. Industrialiseringen och kollektiviseringen å
landsbygden betraktas därför av bolsjevikerna som ett av de viktigaste medlen
att nå detta mål.
Den nuvarande arbetarlagstiftningen i Sovjetunionen med dess ökade
tvångsbestämmelser är alltså endast en tillämpning av bolsjevismen teorier,
ehuru man på grund av den stora bristen på kvalificerade arbetare sett sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
