Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Ledareskap och partisammanhållning. Av Observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 OBSERVATOR
ledaren. Det synes ofrånkomligt, att det övervägande flertalet
högermän i Första kammaren ha inrättat sin
riksdagsverksamhet som ett från väljarekåren tämligen frikopplat uppdrag.
Även i detta hänseende gå gamla Första-kammartraditioner
igen, Denna låt vara lättförstådda motvilja mot »gatans
parlament» har emellertid icke hemortsrätt i den reklamfordrande
demokratiens tidsålder. Man får ej heller förbise, att det måste
leda till en kraftförlust för ett parti att icke vid valuppbåden
kunna räkna på ett stort antal av de personer, som genom sitt
riksdagsarbete mer än andra böra äga kännedom om tidens
frågor. I det långa loppet måste det bli riksdagsmännen själva,
som förlora på sin instängning och bristfälliga kontakt,
därigenom att väljarnas pretentioner på någon uppmärksamhet
tillbaka som erkänsla med rätta ha stegrats. Att man gör givna
undantag i vissa enstaka fall, såsom särskilt grannlaga
äm-betsställning eller hög ålder o. dyl., bryter icke mot den
allmängiltiga regeln. Vid en diskussion av aktuella
Första-kam-mar-problem kan man dessutom icke undgå att rikta
strålkastaren mot ett annat förhållande, nämligen särskilt
högermännens genomgående höga ålder. Endast några siffror skola
belysa ett ofta omtalat och påtalat förhållande. Av de femtio
ledamöterna av det nationella partiet befinna sig vid detta års
slut 7 över 70 år, 27 60—70 år, 12 50—60 år och 4 40—50 år. Icke
mindre än över två tredjedelar ha således hunnit över 60 år,
en i åtskilliga tjänster obönhörlig pensionsålder. Den
respektingivande genomsnittsåldern får starkare relief, om man gör en
jämförelse med Andra-kammarhögern: 5 över 70 år, 23 60—70 år,
28 50—60 år, 15 40—50 år och 2 30—40 år; endast något över en
tredjedel har passerat eller passerar detta år 60-årsstrecket.
Visserligen ligger den högre åldern i senatens karaktär, men
det måste ändock förefalla som ålders- och erfarenhetskravet
blivit bönhört över hövan. Ty det säger sig självt, att man
icke rimligen kan påfordra samma aktivitet vare sig i eller
utom riksdagen av denna mångfald av äldre personer som av
den yngre och i regel mera entusiastiska
Andra-kammarupp-sättningen. Både isoleringen utåt och benägenheten för
obundenhet inåt får härvid delvis sin förklaring. Hur hopplöst det
än synes vara att påyrka andra urvalsmetoder från
elektorskollegiernas sida, måste dock de avita förhållandena i den
konservativa sakens namn accentueras. Det är icke alltid, som ål-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
