- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tjugoförsta årgången. 1931 /
232

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Lyrisk tidsbild. En översikt. Av Nils Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

232 NILS SVANBERG

färger har Vetterlund blivit trogen i sin dikt. Han har mer
än väl rätt till de försynta orden om det

som stolt jag velat
— och icke som den ringaste, den siste.

Vår lyrik av i dag skulle vara fattigare utan denna dikt av
mogen visdom och fin livsstämning.

Sigfrid Siwertz är också han en tänkarlyriker. Honom ger
de jordiska ögonblickens evigt skiftande flöde en illusionslös
men icke idélös grundstämning. En egenartad charm i hans
vers återger denna stämning. Versen har också all den
pregnans som behövs för att hålla fast ett ilande nu. Han står så
nära nuet och verkligheten, som någon av materialismens
dogmatiker kunde begära. En dylik fordrar, när han är
konsekvent, att »nuet» återges kaotiskt, direkt, oformligt som det
är — liksom en nu förlegad målarskola fann nöje i att klistra
fast tändsticksaskar på duken. När en diktare som Siwertz
rör vid samma »nu» och samma »verklighet», blir resultatet
dikt, en fast tecknad ögonblicksbild som trafikpoemet om en
handfull folk

som gatans ström vräkt upp på en refuge —

ni vet att just som första lyktan tänts,

då går en springflodsbölja genom staden. — —

Och i materiens livlösa tyngd, i »Gatans stenar», känner han
ekot av allt mänskligt irrande liv och, i släkt därmed,

minnet av en kosmisk vår |
med kraterglans och magmaflod.

Som diktare om tidens nöd och oro anknyter Siwertz i viss
mån till våra stora tidsdiktare Karlfeldt och Bo Bergman. Han
har i sina romaner givit tidsbilder med etsande och hård skärpa,
men samtidigt med ett vemodiskt ironiskt perspektiv. Han har
förstått att åt ett vardagligt människoöde ge de växlande
tidsperiodernas ödestragik. Den som grubblat sig in i tidens eviga
växling måste få en ironiskt medlidsam syn på nuets lättrogna
dyrkan. Siwertz har i Ekotemplet skrivit julreklamens apoteos
och satir med dikten »Mammonsjul» — om tvålannonsernas
jättebloss och frälsningens hemlighet i bröstpastiljer.

Den ständigt rullande tiden får för Siwertz till sist något av
en tröstande evighet. Växlingen är det enda eviga. Dess rytm

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free