Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5. 19 juli
- Lyrisk tidsbild. En översikt. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som en mila var hans hjärta,
som ett mörker var hans själ —
Se, då mötte honom döden
som hans bäste vän i nöden;
släckt är mörkret, släckt är glöden
som förbränner och förtär. —
Han har kolat ut sin mila,
och nu bärs han bort att vila
i den djupa stumma jorden
där alls ingen oro är.
En så uttrycksfull koncentration finner blott en verklig
diktare.
En annan lyriker med musikaliskt gehör och handlag, med
sorglösare kynne, är Alf Henrikson. Det förefaller mig, som
om Henrikson verkligen fått tag på »tidens» mångomskrivna
rytm. Redan i hans första samling, Jazzrytm, fanns det goda
uppslag i den vägen. Med lagom satirisk blick och ett aldrig
svikande gott vershumör och med en personligare accent har
han fortsatt i senare samlingar. Att hans käcka grepp om
tidens puls har gett honom en icke ytlig syn på tingen, märker
man bl. a. i några strofer om kulturernas växling och det
modernas relativitet:
Den odling som först slog ett hål genom tjälen,
den minnas vi nu som en andens plebej.
Dess frånsida se vi och skuggan och felen,
men solsidan märka vi ej.
Särskilt kärleksfull blir tidssatiren — om man alls kan tala
om satir — i några sångbara idyller från Vätter-bygden.
Men du går i dina gummiskor mot Vättersänkans dal
med den senaste kupletten i din håg —
sjunger han om sin sångmö. Hon går »genom skymning och
bensinförpestat damm» — en bra bild för den verklighet, som
aldrig: är bara dagsjäkt eller romantik, utan bägge på en gång.
Hon har pojkhår och backfishkort kjol. Flickbilden från 1928
är givetvis inte längre fullt modern. Är därför dikten
otidsenlig? Knappast — så länge det finns folk som begriper, att
gammal och ny sång inte äro fiender. Att det mest sjungande,
äkta mänskliga och mest aktuella i dikten — liksom det
ungdomligaste i ungdomen — är i alla tider av samma art.
Hjalmar Gullbergs ytterst sammansatta diktpersonlighet har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 27 01:21:21 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1931/0242.html
