Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Lyrisk tidsbild. En översikt. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
NILS SVANBERG
ägnades en förstående granskning av Göran v. Rettig i Svensk
tidskrift 1930. Det sagda får därför vara nog, ehuru ämnet är
ytterst givande.
Det har med rätta sagts, att Edith Södergrans sång hela
tiden ljuder som spänd till bristning. Den svenska skaldinnan
Ingeborg Björklund har på sitt håll funnit en adekvat och
originell samlingsrubrik i Den spända strängen. Men denna
kvinnliga lyriker — hennes lyriska äkthet tycks mig uppenbar
— har ett helt annat diktkynne, sundare och mer
allmänmänskligt. Hon är en verklig lyriker, icke emedan hennes
stämningsläge verkar »sympatiskt» — åtminstone för mig — utan
emedan hon gett så intensiva uttryck åt en stark upplevelse.
Hennes dikts sjudande vitalitet har något ljust och vårligt, också
när hjärtats djupaste tragik pressar fram bittra och
sångmät-tade rader. Hon diktar övertygande om mörkrets förintade
makt över en ung och ärlig vilja; gång på gång återkommer
det jublande omkvädet:
Var välkommen, o sol, som ur skyarna går,
jag har levat med trollen i ett evigt långt år.
Lödiga bevis på en konstnärligt klar uttrycksförmåga äro små
känsloepigram som Lyckan har stått upp att vandra eller Ett
svar. Och diktsamlingen har en stark helhetston.
Ivar Lo-Johansson tycks mig vara den intressantaste, den
mest särpräglade bland de ej få diktare, som marscherat fram
med storstadsmentalitet och dagsaktualitet som fälttecken. I
hans diktsamling Ur klyvnadens tid finns nog åtskilligt
halvfärdigt eller ofärdigt. Men även i dess resonerande partier
träffar man ypperligt sammanfattande symboler som Själen
söker sig husrum. Och många strofer, t. ex. Längtan till en
sen vår, äro uttrycksfulla och gripande. Framför allt rör sig
dock Lo-Johansson med bravur och självständighet i några
konkreta tidsbilder, Sånger ur staden. De ge ett stycke god
kulturhistoria. »Modärn saga» gör verkligen rättvisa åt
ämnet; en idrottskrönika, förknippad med en tidsenlig
kärlekssaga, återges med gott berättarhumör. Det är ingen abstrakt
och diffus deklamation om tiden — det är en klämmig tidsbild
av representativ art. Med idrotten som inspirationskälla har
diktaren gett en rapp skildring av ungdomlig livskamp, av en
sund strid för tillvaron. Han bör vara tacksam mot idrotten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
