Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - Den nya solidaritetsmoralen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 DAGENS FRÅGOR
Mot denna uppfattning ställa socialdemokrater och kommunister en ny
moral, som kräver att varje samhällsmedlem skall vara inrangerad i en
organisation på den ena eller den andra sidan, vars ledning han är skyldig
obetingad lydnad. Den som icke är med oss, han är emot oss. Och icke nog
med det. Medan arbetarnas organisation skall ha lov att genom kooperation
och andra åtgärder — vilka ur den gamla uppfattningens synpunkt voro
fullt försvarliga — inkräkta på »kapitalisternas» verksamhetsfält, skall var
och en som konkurrerar med fackföreningarna om arbetstillfällen kunna
behandlas icke blott som stående utanför de organiserade arbetarnas
gemenskap utan som var mans niding och som hela samhällets fiende. En sådan
uppfattning kan icke diskuteras. Det är av mindre betydelse, huruvida
denna regel skall gälla alla konflikter och alla slags strejkbrytare, eller
endast av landsorganisationen godkända strejker och endast professionella
strejkbrytare. I det första fallet är varje spår av lugn på arbetsmarknaden
tillspillogivet; i senare fallet har vid sidan av statsmakten uppsatts en ny
organisation, som gör anspråk på egna höghetsrättigheter. Den nya
solidaritetsmoralen måste antingen godkännas i sin helhet utan resonemang eller
också lika oreserverat förkastas. Och ur den borgerliga rättsstatens
synpunkt är endast ett val möjligt: den må erkännas som ett faktum, men i så
fall endast för att bekämpas så mycket mera hänsynslöst och med alla av
lagen tillåtna medel.
Man har svårt att föreställa sig, att arbetareledare i ansvarig ställning
skola vilja driva det till en kamp, där endast deras egna kunna lida
nederlag. Det var hotelser, som utslungades under de upprörda dagarna efter
sammanstötningen i Lunde, och som knappast kunna hava giltighet för
normala förhållanden. Det skulle vara att ådagalägga brist på både klokhet
och generositet, om man alltför länge grubblade över vad som då yttrades
i hastigt mod, eller vad en så föga betydande person som herr Engberg
behagar säga när han är ute för att i hård konkurrens med herrar Musse
Pigg och Iwan Engcrantz värva prenumeranter och väljare. Och även på
den andra sidan torde man väl i fortsättningen, liksom vanligen hittills, fara
fram med lampor. Användningen av arbetsvilliga måste vara tillåten som
sista resurs, som påtryckningsmedel vid okynnesstrejker eller då det gäller
att förebygga förlust av alltför väsentliga värden. Arbetsgivaren måste
kräva, att »rätten till arbetsplatsen» skall tillkomma den, som köpt eller
hyrt denna arbetsplats och icke var och en som händelsevis råkat ha sin
verksamhet förlagd dit under en eller annan vecka; och det är allas
gemensamma intresse, att var och en för sig utan inflytande av
påverkningsmedel av annan än moralisk art får bestämma, när han vill arbeta och när
han vill låta bli. Men å andra sidan söker man säkerligen i fortsättningen
undgå att i onödan utmana den visserligen förvända uppfattning, som
dock delas av ett icke föraktligt antal annars oförvitliga medborgare.
Under i övrigt lika omständigheter är det också ur företagarens synpunkt
fördelaktigare att tillgripa andra medel hellre än sådana, som bidraga till att
i onödan förlänga, förbittra och måhända utvidga konflikten; för att icke
tala om den hänsyn man är skyldig de arbetsvilliga själva och deras
säkerhet till liv och lem. Detta hindrar givetvis icke, att fall kunna förekomma,
där man är tvungen att löpa även de antydda riskerna; men ehuru prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
