Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - Riksdagsfinal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 DAGENS FRÅGOR
kr. reducerad kassafond äro de förutsättningar, från vilka
finansministern har att utgå, när han skall göra upp nästa års budgetförslag. Han
nödgas, om han vill undvika kännbara skatteförhöjningar, att övervinna
sin och sitt partis motvilja mot att anlita s. k. rusdrycksmedel i ökad
utsträckning för budgetändamål. Därjämte måste han ägna utgiftssidan en
skärpt uppmärksamhet. En första varning har också redan utgivits från
finansdepartementet till myndigheterna att iakttaga största sparsamhet vid
uppgörandet av anslagsäskandena för $et kommande året.
Den gångna riksdagens eftermäle i tidningskommentarerna har varit
ganska matt. Även inom regeringspartiet torde man ha en känsla av att
den lyckligt överståndna parlamentariska kampanjen icke i nämnvärd grad
förändrat de politiska konjunkturerna för ministären. Gynnsamma yttre
omständigheter och en påfallande avspänning i partimotsättningarna på den
borgerliga sidan ha underlättat regeringens uppgift och givit den tillfälle
att ägna större uppmärksamhet åt det löpande arbetet och åt ärendenas
departementala förberedelse, vilket varit till fromma för frågornas
sakliga behandling. Hr Hamrin har kunnat glädja sig åt det bifall, som
alltid kommer den finansminister till del, vilken visar någon omtanke även
om skattebetalarna, Tyvärr har han icke lyckats avstyra en del mot sunda
ekonomiska principer stridande regeringsförslag, vilka beteckna
våginäs-teriets koncessioner åt vänsterkanten. Ej heller ha hans varnande
erinringar om de statsfinansiella svårigheterna hindrat riksdagen att besluta
nya och förhöjda anslag till olika ändamål. Av regeringens övriga
ledamöter är förmodligen justitieministern den som känner största
tillfredsställelsen över de uppnådda resultaten. Han har fått riksdagens
preliminära godkännande av huvuddragen till en rättegångsreform och därmed
har ett avgörande steg tagits mot lösningen av en reformuppgift, som
understundom givits alltför stora proportioner, men som nu genom
justitieministerns taktiskt skickliga uppläggning visats vara mogen att realisera.
Jordbruksministern har också kunnat anteckna framgångar, men det är
knappast troligt att han känner någon större tillfredsställelse vid tanken
på den mest observerade av dessa, den nya spannmålsregleringen med ett
statskontrollerat importmonopol, överlämnat till en kvarnsammanslutning.
Regeringsförslaget härom bekräftade den Ekmanska regeringens av
åtskilliga tecken förebådade övergång till en klart protektionistisk
spannmålspolitik och innebar därmed ett underkännande av den frisinnade
oppositionens hållning vid fjolårets riksdag. Jordbruksministern kan hänvisa till
tvingande omständigheter, men denna reservation minskar knappast oron
för utgången av detta egendomliga experiment, som riksdagen på hans och
spannmålsnämndens förslag givit sig in på för att undgå tullförhöjning,
som varit den närmast till hands liggande utvägen.
Om man undantager de tre nu nämnda departementscheferna har ingen
av ministärens medlemmar spelat någon framträdande roll i det
parlamentariska arbetet. Ej ens hr Stadener har förmått att fästa
uppmärksamheten och intresset vid sin myndiga person. Statsministern har i varje mera
betydande fråga, vilket departement det än gällt, tagit ledningen och själv
skött försvaret för regeringen. Man måste beundra den arbetskraft och
energi som hr Ekman ådagalagt i sin tredubbla egenskap av regeringschef,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
