Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. 19 juli - Dagens frågor - Den tyska krisen och Hooveraktionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 DAGENS FRÅGOR
del av att de lyckats inge sina fordringsägare ett bestämt intryck av
pålitlighet, ärlighet, klokhet och vidsynthet. De ha fortsatt den strävan efter
förtroendefull samverkan, som var Stresemanns stora insats i
efterkrigstidens internationella politik, och de ha lyckats vinna genklang för sina
strävanden på olika håll. De ha icke velat undandraga sig att uppfylla
de förpliktelser, som Tyskland åtagit sig, och de ha därför kunnat med
så mycket större verkan framhäva de hinder, som den nuvarande krisen
lagt i vägen. Den trumf, som de härvidlag spelat ut, är den rådande
inrikespolitiska förvirringen i Tyskland. Deras största styrka — frånsett den
personliga auktoriteten — har varit, att ingen trots deras svaga
parlamentariska position vågat störta dem av fruktan för vad som skulle komma
sedan. Den nuvarande regimen har många fiender inom landet. Det
ekonomiska nödläget ökar dagligen deras antal. -Faran är så mycket större
som de ekonomiska svårigheterna skapat ett starkt missnöje i de klasser,
som eljest bruka vara den samhälleliga stabilitetens bästa förespråkare och
säkraste stöd.
Om man undantar socialdemokraterna, som i allmänhet omfatta de
arbetare, som ha arbete, och vilka därför numera kännetecknas av ett visst
konservativt kynne, har Tyskland i motsats till t, ex. vårt land två
revolutionära partier av betydenhet. Kommunisterna vunno vid de senaste
riksdagsvalen förra året icke mindre än 77 mandat, vilket är mer än hälften
av socialdemokraternas 143 och mer än dubbelt så mycket som tyska
folkpartiets 30, nästan dubbelt så mycket som de tysknationellas 41 och något
mer än det starkaste borgerliga mellanpartiets, centerns, 68 mandat. Deras
största agitatoriska tillgång är arbetslösheten, som antagit en skrämmande
omfattning och genom den ekonomiska krisen visat kontinuerlig stegring,
så att totalsiffran nu håller sig omkring 5 miljoner. Vilken fara, som från
detta håll hotar den tyska republiken, behöver ej närmare påpekas.
Måhända är man på sina håll benägen att underskatta den genom att alltför
mycket koncentrera uppmärksamheten på den yngre konkurrenten i fråga
om revolutionär agitation, nationalsocialismen, som på sistone gjort mera
väsen av sig och som också rent siffermässigt kan göra anspråk på ett
större intresse. Nationalsocialisterna kunde vid de senaste valen uppvisa
den häpnadsväckande utvecklingen att genom ökning från 12 till 107
mandat bli riksdagens näst socialdemokraterna största parti. Deras program,
icke alltid så klart utformat, är dock klart revolutionärt och står i given
opposition mot den nuvarande regimen, vars konstitutionella metoder och
underkastelse under ententemakternas på krigsskuldparagrafen byggda
föreskrifter de förkasta. Partiets frammarsch är ur en viss synpunkt särskilt
värd att observera. I motsats till kommunismen vinner det en stor del av
sina rekryter bland Tysklands bästa ungdom, som känner sitt lands
förnedring och brinner av begär att återställa dess värdighet och anseende
bland nationerna. Nationalsocialismen fångar upp olika kategorier av
missnöjda. Den utnyttjar smidigt det ekonomiska betrycket bland bönder, som
lida av låga priser på jordbruksprodukter, som de sälja, och höga priser
på råmaterial, som de måste köpa, bland jordbruksarbetare, som tvingas
gå för låga löner, bland ämbetsmän, som likaledes äro underbetalda, bland
studenter, som icke ha utsikter att efter slutade studier kunna finna en om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
