Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Aristide Briand. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARISTIDE BRIAND
275
återgiver, trots sin överdrift, vad flertalet parlamentsledamöter
tänker. Själv kunde Clemenceau aldrig bli vald, ej ens som
»pere de la victoire», och Poincarés val 1913 möjliggjordes till
stor del av farhågor för att man i sista stund skulle se
Clemenceau ställa upp sin egen kandidatur. På presidentplatsen,
vilken ingalunda är så betydelselös, som man ofta får höra
talas om, önskar parlamentet och folket en »honorable»,
distingerad äldre herre, stående över och utanför partierna. På
senaste tid har man skämts bort av en man som Doumergue,
som begåvad, belevad, klok, opartisk, kunnig kan sägas utgöra
idealet för en fransk president. En president skall vara repre-
L’Européen.
sentativ, men han får icke gärna vara en korridorpolitiker och
partigängare och han får icke som Clemenceau eller Briand
under årtiondens personintriger ha samlat på sitt huvud hatet
eller missnöjet från alla, vilka han förbisett, sårat eller
bekämpat.
En presidentkandidat får ej heller vara en man, vilken —
hur begåvad och framstående han än är — genom sitt
personliga uppträdande eller sitt politiska förflutna ohjälpligt
stött sig med vissa lager av befolkningen. Clemenceaus
osteii-tativa antiklerikalism reste mot honom ett oförsonligt
motstånd från stora kretsar av det katolska Frankrike. Det kunde
godkänna honom till och med konseljpresidentskapet, men
det vägrade godtaga honom som hela folkets högste represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
