Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Aristide Briand. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276 GUNNAR LÖWEGREN
lånt. Något liknande är fallet med Briand. Man har aldrig
glömt hans storstrejkspropaganda, ej heller ett svagt drag hos
honom av defaitism under kriget. Han har säkerligen aldrig
varit övertygelsetrogen socialist i samma grad som Millerand,
och hans senare omsvängning, om man nu kan tala om en
dylik, har ingen lagt sig tungt på sinnet. Men just detta, att
man aldrig fullt litat vare sig på hans tidigare socialism eller
senare frisocialism, att man i honom alltid sett något
programlöst, konjunkturpolitiskt, har ingivit stora kretsar av
fransmän misstro mot honom.
Även ett annat drag hos Briand har utsatt honom för mycken
kritik. Den intellektuelle fransmannen behärskas i regel ända
till övermått av stolthet över sitt land och dess historiska
insatser. Han har i frenetisk entusiasm läst om dess segrar
och nederlag och bär inombords en obegränsad tilltro till
dess kulturella styrka. För honom är »la patrie» ett ideal,
överglänsande varje annat. Ett land är för honom en individ
i ständig utveckling, historien en tävlan mellan dylika
folkindivider, och han tvivlar ej ett ögonblick på, att Frankrike
varit den främste i den tävlingskampen, Varje dess insats i
vetenskap, konst, rättsväsende, litteratur uppskattar han
som en bedrift av vida högre värde än andra nationers,
och han beflitar sig om att tillägna sig den, bliva ett med
den, tala om den. Fransmannen är patriot intill nationalism
och anser sitt eget folks historia oförliknelig — vill att den
så skall förbli.
Briand är säkerligen lika god patriot som någon och fylld
av stolthet över »de historiska dygder som gjort oss till
fransmän» (Clemenceau). Men i motsats till Herriot eller Deschanel
underlåter han att smickra sina landsmän med utläggningar
av dylika temata. Hans oratoriska register saknar toner för
chauvinistiskt förhärligande av den franska kulturen och detta
har givit hans motståndare anledning att tala om bristande
kulturell entusiasm, att beskylla honom för mindre grundliga
kunskaper och ohåga för bokliga studier.
Däremot känner han utomordentligt väl till de breda
folklagrens levnadsvanor och uppfattningssätt, deras timliga behov
och dagliga bekymmer, deras lidanden och offer, fredskärlek
och motvilja mot krig och skatter. Dessa kunskaper om
allmänt mänskliga ting innefatta för honom Frankrikes historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
