Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Aristide Briand. Av Gunnar Löwegren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 GUNNAR LÖWEGREN
tablå avigsidor. Han är uppvuxen bland sjömän,
hamnarbetare, glädjeflickor och allehanda bråkiga sällar. Han har
senare själv ådagalagt en ekonomisk rättskaffenhet av en
stränghet, som icke alltid återfinnes hos den franske
parlamentarikern. Men det är icke utan att han samtidigt i sitt
uppträdande ådagalagt en bohémeartad nonchalans och vid
sidan om mycken envishet en viss indolens, vilka drag nog
torde kunna återföras till hans uppväxtårs miljö. Han är i
hög grad överseende med andras som egna brister, godtager
livet som det är och kryddar det med godmodighet och ett
skämt, som icke är fritt från cynism. Hans tanke äger samma
närgångenhet som hans vibrerande stämma, vilka bägge likt
hans gång mjukt tassa fram. Man har talat om hans smidigt
rävaktiga lopp. Men det är en felaktig karakteristik. Han kan
bita till som en varg — Clemenceau lika väl som Léon Daudet
har fått erfara det; han är i andra fall en mästare i att
kon-spirera, sövande motståndarna, splittrande dem genom ätt
visa sig tillitsfull. Men han har ingenting av rävens listighet.
Han lägger tvärtom an på att vara frispråkig och öppenhjärtig.
Men aldrig verkar han överlägsen, aldrig söker han hålla folk
på avstånd. Även då han spelar, har han ett drag av
uppriktighet. Briand är i ordets verkliga mening folklig.
Uppfödd bland det lägre folket har han en sällspord gåva att
komma i kontakt med det. Och han blir rent av oemotståndlig,
när han med en förtrolig glimt i ögat blandar in i sitt skämt
en burlesk glosa från gatuslangen — den öppnar plötsligt en
underjordisk förbindelseled mellan ministern och mannen i
arbetsblusen!
Hans godmodighet är förenad med skepsis och överseende.
Han har sett för mycket för att överskatta människorna, och
skulle han en gång misstaga sig, får han själv ta risken av en
dylik dumhet. Med åldern har denna skepsis förenats med en
pessimism, som kan slå an bittra toner, och ett tal om orättvis
förföljelse, vilket icke underlåter att imponera. Men alltjämt
är han mannen, som strax efter att han beklagat sig och farit
ut i en hotelse, lägger om kursen med ett: »Ah, när allt kommer
omkring... ha vi alla begått liknande handlingar.»
I Geneve måste Briand delvis lägga om sin hållning. I dess
församling av internationella potentater fordras större
reservation och mera pondus än i deputeradekammarens korridorer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
