Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Seminarieorganisationen. Reflexioner jämte ett förslag med anledning av det senaste sakkunnigbetänkandet. Av Gideon Danell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEMINARIEORGANISATIONEN 285
ecklesiastikminister) effektuerade ej beslutet under hösten 1923,
och året därpå upprepades detsamma efter motion av Värner
Eydén, varefter byggnaden kom till stånd. Ett bevis på hur
onödigt detta bygge var ligger däri att, samtidigt med att det
beslöts, seminarierna fingo anvisning om att intaga så mycket
lägre antal elever än maximum, att vinsten med det nya
dubbelseminariet därav kompenserades och mer till. Man
räknade tydligtvis med att den inträdda nativitetsminskningen
var en företeelse av tillfällig art och att därför
Linköpingsseminariet, som var i stort behov av ombyggnad, borde
nybyggas som dubbelseminarium. Hur föga dessa förhoppningar
om ett ökat lärarbehov gått i uppfyllelse, det veta vi nu blott
alltför väl.
Det är lätt att vara efterklok, och ingen vill väl klandra
reformens män, för att de fore världskriget ej kunde förutse
den i flera avseenden nya situation, som inträtt för dessa
läroanstalter. Utan att diskutera frågan, om den märkliga
omsvängningen hade kunnat observeras tidigare — våra barn äro
dock nio år, innan de skola in i den egentliga folkskolans första
klass, och vår offentliga statistik är ju lättillgänglig — måste
man beklaga, att åtta år nu redan förflutit, utan att frågan om
seminarieorganisationens definitiva anpassning efter de nya
förhållandena avancerat längre, än i detta ögonblick är fallet.
Rättvisligen skall erkännas, att genom de åtgärder, som
vidtagits, läraröverflödet för tillfället bemästrats — t. o. m. så
kraftigt, att det just nu ansetts nödvändigt att låta 50 studenter i
all hast inrycka som reserv vid en nyuppkommen brist, ehuru
man icke ville vara med om att ge dessa välkomna räddare en
fullt normal utbildning för kallet. Tvärtemot
Skolöverstyrelsens förslag om inrättande av två särskilda studentkurser
bestämde regering och riksdag, att de femtio studenterna skulle
instickas i tio olika seminariers högsta klasser — en visserligen
billig men ingalunda efter dessa elevers förutsättningar
avpassad utbildniiigsform.
Utexamineringen, som år 1926 var uppe i siffran 857, har
inskränkts så, att den 1930 stannade vid 418 och i år vid 426.
Denna reducering har i stor utsträckning häft en rent
provisorisk karaktär: antalet elever i de särskilda
seminarieklasserna, som skulle kunna gå upp till ett maximum av 30, har
beskurits till 28, 25 eller 20, och dessutom ha hela klasser in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
