Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. 15 september - Dagens frågor - Kring ärkebiskopsvalet - Ådalsrapporten och åtalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 DAGENS FRÅGOR
orientering med förståelse för den folkliga fromheten och förmåga att tala
enkelt och uppbyggligt.
Man kan lugnt påstå, att svenska kyrkan och Uppsala ärkestift äro att
lyckönska, om någon av de fyra nämnda koras till kyrkans primas.
De hämndlystna rop på »räfst» med »upphovsmännen
till blodbadet i Lunde», som på sina håll
ackompanjerade tillsättandet av den s. k. Ådalskommissionen, torde ha bidragit till att
för allmänheten i rätt hög grad bortskymma gränserna för den verkliga
omfattningen av kommissionens uppgift. Såsom betecknande för de
missuppfattningar, som härvidlag ägde rum, skulle man kunna peka på det i
en tidskrift framkastade spörsmålet, huruvida åtgärden vore förenlig med
grundlagsbudet om var mans rätt att bliva dömd endast av den domstol,
under vilken han rätteligen hör och lyder. Håller man sig emellertid till
ordalagen i regeringsbeslutet om en »allsidig undersökning rörande
anledningarna till och förloppet av de oroligheter, som ägt rum i Gudmundrå
m. fi. kommuner» och i socialministerns yttrande till statsrådsprotokollet,
måste man konstatera icke blott att uppdraget — självfallet — gällde en
utredning, ingenting annat, utan också att ämnet för denna utredning
angivits ur en bestämt fixerad synpunkt. Uppgiften var att fastställa, vad
som föranlett, att konflikten i Ådalen kom att kosta människoliv. Det
ålades visserligen kommissionen att giva ett utlåtande, ägnat att läggas till
grund för vidare åtgärder av Kungl. Maj:t eller vederbörande
myndigheter, och att i vidaste omfattning klarlägga såväl Ådalsdramats djupare
orsaker som dess yttre förlopp. Men det begärdes icke, att den skulle
analysera civila och militära ämbetsmäns åtgärder, lika litet som andra
faktorer, i vidare utsträckning än som länkar i det orsakssammanhang,
som utmynnade i den blodiga sammanstötningen på Kristi
himmelsfärdsdag, och ännu mindre, att den skulle självständigt värdesätta dem ur
allmänt samhälleliga synpunkter.
Kommissionens enhälliga utlåtande vittnade om en energisk strävan att
tränga till botten med vad som verkligen hänt. Den lidelsefria tonen i
framställningen av fakta och de försiktigt avvägda omdömena förfelade ej
att göra intryck, även om läsaren icke kunde undgå att konstatera att
enhälligheten i utlåtandet krävt vissa offer i kompromissens form.
Utlåtandets omisskännliga verkan att i diskussionen införa mera besinning i
omdömena och fördärva marknaden för de professionella hetsmakarna
måste också hälsas med tillfredsställelse. Den kritik, som likväl kom till
synes, gällde till en del enstaka skeva omdömen, såsom kommissionens
benägenhet att väsentligen skjuta ansvaret för sympatikonflikterna i
Sandviken och Utansjö på arbetsgivarpartens bristande smidighet, ehuru dessa
strejker, betraktade som påtryckningsmedel i den tidigare
Marmakonflik-ten, i redogörelsen framstå som tämligen meningslösa ur arbetarnas egen
synpunkt; den gällde också en eller annan uppgift av så, lindrigt sagt,
tvivelaktig halt som påståendet att värnpliktigt manskaps användning till
ordningens upprätthållande vid arbetskonflikter skulle omöjliggöras av
värnpliktslagens bestämmelser. Framför allt riktades anmärkningarna dock
mot sådana drag av ensidighet i framställningen, som i verkligheten här-
Ådalsrapporten
och åtalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
